Reklam syftar till att vi ska känna oss otillräckliga och missnöjda, så att vi konsumerar även det som reklamen får oss att tillfälligt vilja ha. Denna överkonsumtion förvärrar dessutom klimatkrisen.
Det satsas sanslösa 55 miljarder kronor per år i Sverige på reklam. Reklambranschen flyttar ständigt fram sina positioner, i USA forskas det på hur man bäst ska nå ut med reklam till ett-åringar… De som får betala denna livsstilspropaganda är i slutändan givetvis vi konsumenter, genom högre pris på varorna.
Det är ofta svårt att undvika att utsättas för reklamens mentala föroreningar i tid och otid, men vissa former av reklam har individen möjlighet att välja bort – i alla fall det mesta av telefonförsäljning och direktreklam i brevlådan/brevinkastet.
Men varför inte ändra normen så att den som vill ha direktreklam med posten, eller bli uppringd av telefonförsäljare, aktivt måste se till att det blir så? Tänk er att de som vill ha reklam, själva skulle behöva sätta upp en lapp på sin dörr där det står ”Reklam? Ja, tack!”. Det skulle troligen minska antalet mottagare av dylik reklam drastiskt.
I Trondheim vill de flesta styrande politiker att den norska marknadsföringslagen ändras på så sätt. I Sverige har flera miljöpartister också motionerat om det i riksdag och kommun.
Det vore onekligen ett steg i rätt riktning. Frågan är hur långt köp- och slängsamhället kommer att gå om det nästan ostört får fortsätta att ständigt stärkas?
