Fredsdagen och vattenbristen

Idag är det internationella fredsdagen, utlyst av FN. Även fast det inte är fred på jorden idag heller, så kan vi ändå glädja oss åt att det går framåt för freden! Antalet väpnade konflikter i världen har minskat kraftigt, men hittills i år uppgår världens militärutgifter ändå till cirka 1000 miljarder US dollar.

Ett vanligt antagande är att klimatförändringarna, vattenbrist och andra sinande naturtillgångar kommer att leda till en hel del krigande de kommande decennierna. Är det så?

Tja, vi har ju till exempel ”playstation-kriget” i Kongo, när den stora efterfrågan på Playstation 2 (där tantal krävs i produktionen) starkt bidrog till omfattande, blodiga strider om den knappa resursen tantal. Den snabbt ökande efterfrågan på mobiler och annan elektronik har lett till liknande elände.

Men om efterfrågan inte kommer lika plötsligt, och handlar om resurser som trots allt räcker för att fördela, så kan läget bli ett annat. I boken ”Det hettar till – forskning och spekulationer om klimat och konflikt” (Cogito 2008), så behandlar författaren Helena Tagesson denna fråga. Hon konstaterar att resursknapphet inte nödvändigtvis måste leda till krig, utan lika gärna kan tvinga fram samarbete mellan grannfolk. Hon pekar på hur länder som delar vattendrag historiskt har kunnat förhandla och samarbeta i stället för att kriga mot varandra.

Låt oss hoppas att det fortsätter så! Det verkar emellertid finnas större konkurrens om vattentillgångarna mellan städer och jordbrukare, än mellan länder.

I ökenlandet Jemen har regeringen låtit provborra efter vatten på nästan två kilometers djup, men utan resultat. Nästan halva jordens befolkning drar i dag nytta av vattenflödena från glaciärerna i Himalaya, som enligt FN:s klimatpanel IPCC kan ha smält undan till år 2035. I Afrika kan skördarna från regnbevattnat jordbruk ha minskat med upp till 50 procent år 2020. Redan idag når Nilen knappt fram till Medelhavet. Vattenbristen blir på många håll i världen allt mer akut.

Det är knappast fredsfrämjande att israelerna lagt beslag på 350 procent mer vatten per person än vad palestinierna får, samt att israelerna trots sitt ökenklimat väljer att exportera en hel del vattenkrävande jordbruksprodukter, som vi i vår tur väljer att köpa, och som politiker och företag väljer att inte göra något åt.

Lester Brown menar att konkurrensen om vattnet främst är en kraftmätning i ekonomisk rikedom som äger rum på världsmarknaden för spannmål, eftersom det krävs tusen ton vatten för att producera ett ton spannmål. Det är ändå inget mot hur mycket vatten köttproduktion kan kräva. I exempelvis USA går hela 60 procent av landets färskvattenresurser till boskapsuppfödning. Effektivare teknik för bevattning är dock på väg att spridas.

Riksdagspartierna i försvarsberedningen är eniga om att ”miljöpåverkan och klimatförändringar utgör de allvarligaste globala hoten mot människors säkerhet”, samt att det inte finns något direkt militärt hot mot Sverige inom överskådlig tid.

Etiketter: , ,

3 svar to “Fredsdagen och vattenbristen”

  1. Amanda Says:

    Hej Göran!
    Jag funderade lite på vad lyckoforskning kallas på engelska?
    MVH
    Amanda

  2. Göran Hådén Says:

    Hej Amanda!

    ”Happiness research” brukar lyckoforskning kallas på engelska.

    Mvh Göran

  3. 1/3 av fredspris-Obamas ökande militärbudget kan räcka för att klara klimatet « Hållplats Hådén Says:

    […] Ett relaterat inlägg från mig finns här. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: