Grönt äppelträd bäst!

Idag gästbloggar Elfrida Bergman med en text från 2002 som har ambitionen att beskriva skillnaden mellan blå, röd och grön politik med hjälp av ett äppelträd. Håll till godo!

Den blå politiken är som att odla ett träd med hjälp av bekämpningsmedel. För att öka rikedomen på frukt beskär man det och låter bara de grenar som producerar flest och vackrast äpplen växa. Dessutom fångar man upp all fallfrukt under trädet i plastbehållare för att den ska bort innan den ruttnar. Ruttna äpplen anses inte fylla någon funktion i jakten på det ultimata äpplet. Men på grund av att marken är täckt av plastbehållare får trädet inte tillräckligt med vatten. Och det vatten som trädet lyckas suga upp kan inte ge vatten åt alla äpplen, eftersom trädet producerar för många och för snabbt… Trädet dör i sin strävan efter det perfekta, största, vackraste och glansigaste äpplet.

Den röda politiken är som att låta trädet växa med ett stramt nät. Det viktigaste på detta träd är inte antalet äpplen, inte hur stora de är, utan formen på själva trädet. Antalet äpplen är inte så viktigt. Huvudsaken är att alla grenar är lika långa, producerar lika många äpplen som är lika stora, att inget äpple betyder mer än det andra och att alla äpplen får samma mängd vatten, solsken och utrymme. Tanken är att inget äpple ska känna sig utanför och att inget äpple ska sitta närmre solen än de andra. Problemet är bara att det naturligt finns vissa äpplen som växer snabbare än andra. De pressar så hårt på nätets strama väggar att grenen stryps av nätets trådar och grenen kan inte längre förse äpplena med vatten. De torkar tills de liknar små skrynkliga kart och faller näringslösa ner till marken. Det trånga utrymmet resulterar i att inget äpple kan växa och mogna. Alla äpplen blir halvmogna och utan näring till nästa äpplesäsong.

Den gröna politiken ser inte bara till att alla äpplen, oavsett form, storlek eller färg ska ha möjlighet att växa i sin takt. Den ser också till att regnvattnet når trädets rötter och att grenarna kan leda det ända ut i topparna. Den låter trädet växa fritt så att det kan utveckla sina grenar efter tillgång till sol, vatten och näring. De halvvissna kvistarna får sitta kvar så länge de orkar eftersom alla grenar faller av inom sin tid och då ger näring åt trädet. Samma sak gäller äpplena. De som faller, de faller, men faller inte förgäves. Deras näring i till jorden blir livsavgörande för trädets framtid och får därför ligga kvar. Trädet producerar inte de största, vackraste eller glansigaste äpplena inte heller finns det två äpplen som liknar varandra, men de har alla samma chans att växa på sitt sätt. Och växer bäst utifrån sin egen förutsättning. Trädet står kvar och ger mycket frukt i flera generationer framåt.


Foto: Reinhold Tripp

Intressant? Andra om politik, samhälle, partiprogram, solidaritet, ,

Annonser

Etiketter:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: