Vi reagerar helt olika på arbetslöshet

Svensk studie: 24 procent av unga fick högre livskvalitet av arbetslöshet, 35 procent fick lägre, 41 procent fick oförändrad livskvalitet. Med bra livskvalitet menas här bra hälsa, hög självkänsla, att vara nöjd med sin fritid och att ha bra möjligheter att fatta egna beslut om sin framtid.

Det visar folkhälsoforskaren Lars Axelsson i en avhandling från Lunds universitet 2005. Studien bygger på 158 intervjuade 20-25-åringar i Kristianstad som varit arbetslösa i minst tre månader. Det gör att siffrorna i stora drag är tillförlitliga, men inte exakt. Resultaten kanske skulle blivit delvis annorlunda för andra åldrar?

Utifrån de intervjuer han har gjort delar han upp de unga arbetslösa i fyra grupper:
* Optimisterna, som mår bäst, har bra självförtroende och stora planer för framtiden.
* De obekymrade tycker att det viktiga är att ha roligt i livet.
* De kämpande är aktiva, men frustrerade i sin jakt på arbete.
* De utsatta har låg självkänsla och ekonomiska bekymmer.

Vi måste således lämna synen på att arbetslöshet automatiskt gör att människor mår sämre. Vi är olika, och frågan är hur siffrorna skulle se ut om vi skulle leva i ett samhälle där arbetsfrihet ses som ett ideal och där ledighetslinjen – inte arbetslinjen – är en stark politisk ledstjärna? Troligen skulle då livskvaliteten i snitt bli ännu högre vid arbetslöshet, eftersom det finns forskning på att effekten av arbetslöshet i snitt är mest negativ för lyckan i de regioner där arbetsnormen är stark.

Lyckoforskning visar att arbetslöshet i snitt ger lägre upplevd lycka när människor ser på sitt liv i stort, men när den självupplevda lyckan mäts i enskilda ögonblick så har individer som förvärvsarbetar högre välmående på kvällar och helger, men de arbetslösa kompenserar detta genom att ha roligare på vardagarna. De individuella skillnaderna är dock stora även här. Rätt logiskt om man tänker efter.

Inom de rådande samhällsnormerna bör Axelssons studie i alla leda till att arbetslösa bemöts mer individuellt än idag.

Etiketter: ,

11 svar to “Vi reagerar helt olika på arbetslöshet”

  1. Marcus S Says:

    158 personer är troligen för få för att kunna dra NÅGRA SOM HELST generella slutsatser om huruvida ungdomar i stort får högre eller lägre livskvalitet av arbetslöshet.

  2. Marcus S Says:

    Sen är det också stor skillnad på att t.ex. vara arbetslös i tre månader och två år.

  3. Göran Hådén Says:

    Marcus, generellt sett brukar man faktiskt komma rätt nära sanningen redan med mindre grupper som den här.

    Poängen är att vi reagerar olika på arbetsfrihet/arbetslöshet. Exakt hur många som reagerar hur kan vi givetvis inte svara på enbart utifrån den här studien. Så visst vore det bra med mer forskning på området.

    Men för mig är inte resultaten särskilt sensationella. Jag har många bekanta som trivs med arbetslöshet och många som inte trivs med arbetslöshet. Betänk då att arbetslöshet inte alls behöver innebära sysslolöshet – arbetslöshet kan innebära tid att utföra viktigare arbeten, men utan att få betalt för det.

    Vi är helt enkelt olika och påverkas av samhällsnormer. Det är fascinerande att denna enkla insikt är så frånvarande i samhällsdebatten.

  4. Marcus S Says:

    Nej, generellt kan man säga att risken för rena slumpeffekter är rätt stor med ett urval på 158 personer. Jag sysslar med forskning som jämför länder och är plågsamt medveten om vad urval i den storleken kan hitta på🙂 Men det kan ju hända att hans resultat är statistiskt signifikanta ändå. Det går inte att utläsa av länken och jag orkar inte gräva vidare och läsa i själva avhandlingen.

    En fråga man kan ställa sig är varför han inte har med fler än 158 personer i sin undersökning, just med tanke på den statistiska signifikansen. Stort bortfall?

    Sen har han inte intervjuat 158 personer, utan 16. Det är utifrån dessa 16 han delat in dem i 4 grupper (optimister etc.). 158 stycken var det som fick enkäten. Värt att notera är också att gruppen arbetslösa hade fler mentala ohälsosymtom än de icke arbetslösa (också här omöjligt att säga om resultaten är statistiskt signifikanta).

    I alla fall, jag tror som du att man kan reagera på arbetslöshet på olika sätt. Icke desto mindre ser jag särskilt långtidsarbetslöshet som ett stort problem. Om man tycker det är ok att gå på soc hela livet så är det ju ok. Men de flesta skulle ändå vilja ha ett jobb, och arbetslösheten befäster många människors fattigdom och känsla av att inte vara en del av samhällsgemenskapen.

  5. Göran Hådén Says:

    Det vi övergripande borde eftersträva är lycka för alla, vilket nedbrutet på den här nivån kan sägas vara att underlätta för alla att ha tillgång till meningsfull sysselsättning på ett sätt som säkrar att nödvändigt arbete blir utfört och att skadligt arbete undviks. Detta behöver nödvändigtvis inte sammanfalla med lönearbete jämt.

    Rimligen har han inte undersökt fler, eftersom han inte hade resurser till det. Denna forskning borde givetvis följas upp.

    Hur som helst – det är tveklöst så att vissa får höjd livskvalitet av arbetslöshet. Även om dessa ”vissa” enbart utgjorde några få procent, så borde de ändå uppmärksammas.

    Idéhistoriskt har ju strävandet efter ledighet varit den helt dominerande idén fram till för några hundra år sedan. Vi kanske hamnar där igen tids nog?

  6. Marcus S Says:

    Frågan är vad som är viktigast att fokusera på. Lönearbete är absolut inte enda sättet att få en meningsfull sysselsättning, allt arbete är ju inte heller avlönat. Men för väldigt många är det såt. Arbetslösheten skapar dessutom fattigdom och ojämlikhet. Och vi har den för att högern inte har nåt emot ojämlikhet och för att sossarna tror att vi får inflation annars.

    Det finns en klassdimension här också. Det är t.ex. mindre troligt att uppleva arbetslöshet som positivt för en småbarnsförälder som har haft låg lön eller inte haft nåt jobb innan (=lägre a-kassa eller soc) och inte har föräldrar eller andra som kan hjälpa en med försörjning.

    Det är jättebra att arbeta för att ändra normer så att arbetslöshet blir mindre stigmatiserande. Men det får inte tas till intäkt för att inte ta arbetslöshetens övervägande negativa sidor på allvar.

  7. Göran Hådén Says:

    Arbetslöshet har som sagt huvudsakligen negativa effekter för dagens samhälle, men eftersom det finns en grupp som reagerar tvärtom, så måste vi agera mer individanpassat.

  8. Marcus S Says:

    Jag är bara rädd för att ni gröna ska flumma bort i att arbetslöshet inte är så farligt😉

  9. Göran Hådén Says:

    Det är bra att du håller koll på oss – jag uppskattar det!

  10. The Dude Says:

    Arbetslöshet i sig är ju varken något problem eller något farligt i sig.

    http://www.facebook.com/groups/medborgarlon/

  11. Marcus Samanni Says:

    Du har en sån positiv inställning Göran🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: