Lycka är…

Lycka;
är att utveckla och tillämpa sina styrkor
mot meningsfulla mål
med människor du verkligen gillar.

/Erik Fernholm, lyckoexpert

Annonser

Etiketter:

5 svar to “Lycka är…”

  1. joakimhorsing Says:

    hm, kanske lite väl tillrättalagt, lyckan uppfattar jag som lite mer busig och av ögonblickskaraktär; födelsen av en god idé, smaken av jordgubbar, ett barns första steg, förälskelsen förstulna blickar, betraktelsen av ett gott dagsverk; i stolthet och segerrus, i stilla förundran över kosmos; i det lilla och i det stora, i känslan av sammanhang över tid och över rum, bortom alla gränser, i ett tidlöst och andlöst nu.

    mvh,
    Joakim

  2. Göran Hådén Says:

    Det kallar jag snarare lyckokickar 🙂

    • joakimhorsing Says:

      Skulle man inte kunna definiera lycka som att ha en lagom mängd lyckokickar. Kan man till exempel uppfylla Fernholms kriterie i kombination av en total avsaknad av lyckokickar och samtidigt säga sig vara lycklig? Jag skulle svara nej på det. Det omvända är inte heller helt lätt att tänka sig, men trots allt lättare…

      En violinist i en orkerster skulle exempelivs kunna vara lycklig med sitt fiolspel, sin familj och förmåga att njuta av tillvaron, trots att hon inte trivs med sin ensemble och tycker att valet av framförande leder i helt fel riktning.

      Det omvända är helt enkelt svårare att föreställa sig tycker jag.

  3. Göran Hådén Says:

    Givet en viss genomsnittlig lyckonivå, så tror jag att det bästa är ett fåtal extrema humörsvängningar i livet och fler mindre variationer, men som helhet harmoniskt.

    Fler tankar kring definitioner av lycka utvecklar jag i följande text:
    https://hallplatshaden.wordpress.com/2011/11/05/ska-vi-kalla-lycka-for-lycka

  4. joakimhorsing Says:

    Vet inte om jag blir jätte mycket klokare av den texten. Tror att du har en felskrivning på ett ställe där det nog ska stå välbefinnande istället för livstillfredsställelse. Det är det förra som har undersökts av lyckoforskare misstänker jag. Och det är också det som Fernholms kriterier behandlar, medan jag nog mer tolkat lycka som livstillfredsställelse.

    När uppstår lyckan? Det som jag tror Fernholm missar i och med att han utgår från välbefinnande är att han förlägger lyckan som en relation med framtiden, medan jag tror att det mer har att göra med det förflutna. Något som ackumuleras och som man kan känna tilflredsställese för. Och det som ackumuleras är farmförallt lyckokickar. Gamla människor kan också vara lyckliga, utan den minsta styrka kvar, utan några framtidsmål och utan gemenskap skulle jag vilja hävda(säger inte att det är optimalt förstås).

    Man återupplever sitt tioårskalas, en varm dag vid stranden, när ens barn föddes och kan konstatera att se det var ett gott livsverk. Lycka är en serie temporära bokslut och kan slutgiltigt inte avgöras förrän det sista andetaget dras. Och allting kan ändras in i det sista, det är aldrig försent. Som med rövaren på korset…

    Att säga att det ”bästa är ett fåtal extrema humörsvängningar…”, så tror jag framförallt att det är den god strategi för att maximera framtida välbefinnande, men inte helt självklart det som kommer att leda till en positiv framtida lyckoutvärdering.

    /Joakim
    PS Att många associera lycka med lyckokickar kan vara ett tecken på att det är ordets korrekta användning…*blink*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: