Konsten att förutsäga framtiden

För att analysera vad världen bäst behöver är det centralt att bli bättre på framtidsprognoser. En bra bok om hur, är Superforecasting av Tetlock och Gardner, som med forskning analyserar varför vissa lyckas bättre än andra i sina framtidsprognoser.

Här är mina viktigaste medskick från den boken. I slutet kompletterar jag med relaterad relevant information.

En central poäng i boken är att vi bör förena databaserad prognostik (algoritmer) med subjektiv omdömesförmåga, där det viktigaste är att ständigt vara beredd till omprövning och utveckling.

Sannolikheten för olika framtidsscenarion är ofta närmare 50 procent än vi först tror. En orsak till att vi är så överdrivet övertygade om att just vi har rätt, är att vi ofta inte möter tankar om så många olika aspekter innan vi formar en åsikt som vi sedan ogärna ändrar.

Men det finns också bra metoder för att komma framåt när vi verkligen inte vet. Tänk dig frågan: Hur många pianostämmare finns det i Chicago? Istället för att bara gissa hejvilt, så kan du bryta ner frågan i delfrågor där du gissar antal pianon, arbetstid per piano, osv. Kanske gissar du på alldeles för många pianon, men det jämnar ut sig när du gissar på en alltför kort arbetstid för att stämma varje piano, osv. Ju fler relevanta aspekter du väger in, desto större chans att den samlade bedömningen blir rimlig.

På samma tema: Frågar någon hur många ärtor det finns i en viss stor glasburk så kommer de flesta svara helt fel. Men snittet av deras gissningar brukar hamna ganska nära sanningen. Detta fenomen kallas wisdom of crowds och kan också ses som ett argument för demokrati, trots att det fungerar sämre om frågan berör en allmänt spridd politisk missuppfattning.

De som bäst kan sia om framtiden kallas i boken superprognostiker. De utmärks av att vara ödmjuka, försiktiga, icke-deterministiska, aktivt öppna för nya idéer, intelligenta och kunniga med ett behov av att veta, reflexiva (introspektiva och självkritiska), siffersinnade, pragmatiska, analytiska, trollsländeögda (värdesätter olika synpunkter och sammanställer till egen bedömning), probabilistiska (anger sannolikheter i procent eller många grader av kanske, istället för ord som “tänkbart” som kan innebära allt från 0 till 100 procents chans), eftertänksamma (ändrar sig när fakta ändrar sig), goda intuitiva psykologer (ser till att inte styras av kognitiva eller emotionella fördomar, så att de även kan bedöma nazisters chanser korrekt), tror sig alltid kunna bli bättre och ger aldrig upp, dvs drar inte förhastade slutsatser.

Det enskilt viktigaste för att sia bättre om framtiden är som sagt att ständigt vara beredd till omprövning och utveckling, för oavsett hur bra analyser du gör så lever vi i en värld som konstant förändras.

Nu blev det mycket komprimerad information här som tål att läsas igen, men en enda viktig och enkel tumregel att minnas är att sannolikheten för en viss samhällsförändring i vår komplexa värld oftast ligger närmare 50 procent än vi tror. Det är sannolikt att även väldigt sannolika händelser inte inträffar ibland och vice versa, så utan tvivel är man inte klok, som Tage Danielsson uttryckte det.

Som jag konstaterade i min sammanfattning av 10-talet: ”De viktigaste händelserna på 10-talet var det nästan ingen som förutsåg när 10-talet började. Det är ofta små marginaler och enskilda personers val som avgör att det blir som det blir. Till exempel för Greta, Trump eller Brexit. Så lär det fortsätta och därför är det bra att värna grundbehoven och hålla sig flexibel. I vår komplexa värld är det svårt att ens nu när 10-talet är slut säkert säga vad som verkligen var viktigast. Vi vet ännu inte vad som bara blir en historisk parentes och vad vi bara sett början av.”

Ett slående exempel är den här videon som på tre minuter visar hur länders gränser i Europa konstant förändrats de senaste tusen åren. Det gäller dock att inte förväxla backspegeln med kompassen.

I huvudsak är det som sagt svårt att förutse framtiden, på grund av slump, komplexitet och små marginaler. Däremot kan vi utifrån antaganden som att de fysikaliska lagarna och matematisk logik kommer fortsätta gälla, göra väldigt långsiktiga prognoser på vissa områden. Vi kan lättare förutse klimatet om 50 år än vädret om 50 dagar. Vi kan till och med räkna ut vad som lär hända långt ifrån jorden om miljarder år. Som i denna fascinerande sammanfattning av universums framtid på en halvtimme. Spoiler: Redan tre minuter in i videon slukas jorden av solen…

Videon utgår från vetenskapens bästa teorier hittills, men bör förstås tas med en stor nypa salt. Vi kan ju inte veta hur mycket vi inte vet, men att döma av hur mycket vi vet att vi inte vet, samt i vilken snabb takt vi lär oss mer, så har vi mycket kvar att lära även om framtidens grova drag. Hur som helst spektakulärt att se. Föredrar du liknande information i text finns det här och här.

Dina möjligheter att påverka universums framtid är förstås begränsade, men varje gång du minskar utsläppen av koldioxid så bidrar du till mindre drastiska klimatförändringar i hundratusentals år, eftersom det är så länge koldioxiden stannar i atmosfären. En tumregel är också att det vi gör och inte gör påverkar märkbart i tre led, dvs om du slutar röka, ökar chansen att även din kompis kompis kompis gör det.

Så ett sätt att få sina framtidsprognoser att stämma bättre är att själv agera för att de ska bli verklighet. Förändring är det konstanta och kan ske i radikalt olika riktningar eftersom alla sedlar är valsedlar. Men hur säkra bör vi vara på något innan vi agerar? Det finns inget givet svar på det.

Vi vet att mänskligheten hittills klarat sig flera gånger genom ren tur och ju snabbare samhällshjulen snurrar, desto mindre tid för eftertanke. Så jag tror att färre förhastade slutsatser vore bland det viktigaste för världen. Men det bör avgöras från fall till fall med hjälp av metoderna ovan.

Annons