Archive for the ‘Boktips’ Category

Recension av Lycka på fullt allvar

02 november 2014

Lycka på fullt allvar, bokomslag

Lycka på fullt allvar är en nyutgiven, nyanserad och lättillgänglig introduktionsbok till positiv psykologi, skriven av sakkunniga Katarina Blom och Sara Hammarkrantz.

Med hundratals vetenskapliga källhänvisningar är den här boken något radikalt annorlunda än den uppsjö av självhjälpsböcker som översvämmar boklådorna med alltför svag vetenskaplig grund. I kategorin introduktionsböcker till positiv psykologi är Lycka på fullt allvar det bästa jag läst efter Sonja Lyubomirskys Lyckans verktyg. Sedan den boken utgavs 2007 har det ju också hänt en hel del i vårt ännu unga lyckoforskningsfält.

Den största behållningen med Lycka på fullt allvar är de konkreta övningarna som sammanfattas mycket bra, och kompletteras med ett välbehövligt sista kapitel om hur vi den här gången kan gå från ord till handling och tillämpa lyckostrategierna istället för att bara läsa om dem, som det annars lätt blir.

Har du länge varit en trogen läsare av Lyckobloggen så känner du förmodligen igen mycket av bokens innehåll eftersom det är en introduktionsbok, men repetition är ju kunskapens moder. Kanske har du inte heller som författarna tänkt på vilken roll bland andra kronprinsessan, kulturministern och ett fotbollsförbund kan ha i att lära oss om lycka :)

Om du redan tipsat dina vänner om min sammanfattning av lyckoforskningen, så rekommenderar jag Lycka på fullt allvar som ett lämpligt nästa steg in i lyckoforskningens fascinerande värld.

Nina Björks bok Lyckliga i alla sina dagar

30 december 2012
 

Här är min recension/sammanfattning av Nina Björks omtalade bok Lyckliga i alla sina dagar: om pengars och människors värde. Texten är tidigare publicerad i Grönt nr 5/2012.

Vilken politik ligger bakom färgen på en potatisskalare eller Disneyfilmer som Lejonkungen?

Nina Björk är en uppfriskande fritänkare och skarp analytiker. Med eleganta formuleringar och subtil humor öppnar hon för nya synsätt i centrala frågor. Till sin hjälp tar hon både vardagsnära berättelser och akademiska teorier.

Björk belyser konsumismen – tron på ökad konsumtion som något bra i sig – som den kanske mest framgångsrika ismen någonsin. Hon beskriver absurda konsekvenser av konsumismen som planerat åldrande – att medvetet begränsa hållbarheten för varor, så att vi fortare tvingas köpa nytt igen.

Ekonomismen är också i hennes skottglugg. Vi mäter det som är lätt att mäta, inte det som är rätt att mäta. Men allt varken kan eller bör värderas i pengar.

Idag har vi enligt Nina Björk ett samhälle där de som förespråkar en mer solidarisk livsstil ses som moraliserande. Anammande av reklamens livsstilspropaganda för egoism ses däremot inte som moraliserande pekpinnar. Det här ser hon till stor del som en effekt av normer och vårt ekonomiska system.

Björk menar att den politiska debatten utgår ifrån att väljarna är egoister som är mer intresserade av att lyckas än att vara lyckliga. När partier anpassar politiken mer till opinioner än till sin ideologi, riskerar valet mellan allt mer lika partier att reduceras till en personfråga om vem som är bäst på att administrera och nå de gemensamma målen om jobb och tillväxt in absurdum – Reinfeldt eller Löfvén?

Ny bok avslöjar mycket om mig

30 september 2010

Om du är nyfiken på att läsa långa personporträtt av bland andra mig, Dalai Lama eller Bodil Jönsson (som skrev Tio tankar om tid), så finns nu den möjligheten i den nya boken Hejdå ekorrhjulet! Människor som går mot strömmen.

Boken lanserades på bokmässan i Göteborg i helgen och är skriven av Thomas Lerner som jobbar på DN insidan. Idén till boken kom från en artikelserie som DN hade förra hösten om just bokens titel.

Kapitlet om mig heter ”Göran Hådén – köper mindre för att öka lyckan”. Där avslöjas både det ena och det andra om min bakgrund, nutid och tankar 🙂 Hela boken är mycket intressant, välskriven och kan beställas här.

Intressant? Andra om , , ekonomi, , ,

Få det gjort! Svart bälte i vardagseffektivitet

07 juni 2010

Här är en sammanfattning av den intressanta boken Få det gjort! Svart bälte i vardagseffektivitet. Författare: David Allen.

Bra mål som du enligt Allen kan uppnå med hjälp av boken:
* Att glida fram i en positiv spiral.
* Att alltid känna att du ägnar dig åt rätt sak.
* Att frigöra kreativitet. Detta genom att inte belasta hjärnan med att komma ihåg så mycket dagsaktuellt, eller känna att du inte har kontroll över det man har att göra.

Mål/medel:
* Att leva i nuet eller i vackra drömmar och inte oroa dig för morgondagen.
* Att tänka på frukten av ditt arbete, istället för den mödosamma vägen dit.

Medel:
Början är hälften av varje handling. Avsätt 1-2 dagar till att gå igenom alla dina papper, anteckningar och dylikt. Besluta genast om nästa åtgärd i varje fall.

Du behöver många fysiska och digitala mappar, samt fyra högar:
1. Arkivering. Att kunna se tillbaka på, främst för nöjes skull.
2. Referensmaterial. Papper som kan vara bra att ha till hands ibland.
3. Alla dina ”projekt” bör få varsin mapp.
4. Återvinn det mesta. Skulle du mot förmodan återvinna något som du sedan behöver går det oftast att skaffa igen.

Skriv upp allt du ska göra. Det som kan vara värt att få egna rubriker i dina anteckningar kan vara böcker, musik, filmer, webbsidor, idéer, citat, inköp, egna projekt, personer du ska kontakta om något, platser du vill besöka, saker du konstant vill påminnas om, knäckande fakta med källa och ”övrigt”.

Vissa av dessa kan i sin tur delas upp i underrubriker som låna, köpa, rekommendera eller titta närmare på. Skilj på kortsiktiga och framtida planer.

Kör igång direkt – det kommer visa sig efterhand vilka rubriker som verkligen behövs och inte. Det viktiga är att du skriver upp allt som är värt att komma ihåg.

Ha en särskild lista för akuta ärenden och en för tillfälliga anteckningar som du inte på en gång hinner sortera rätt. Sortera helst upp denna lista varje kväll.

En generell tumregel är att det som tar kortare tid än två minuter bör du göra direkt. Alla vinner på att du besvarar mejl direkt. Om du anar att ditt svar kan dröja – meddela då det eller hänvisa till någon annan.

Lyft inte på ett papper utan att besluta vad nästa åtgärd i ärendet blir. Oftast tar det under 10 sekunder.

Det finns fyra områden som man inte behöver åtgärda: Förråd, referensmaterial, utsmyckning och utrustning.

Sortera mejl, främst i en mapp som kan hanteras senare och en mapp där du vid ett senare tillfälle vill följa upp hur det gick.

Schemalägg två timmar i slutet av veckan för genomgång, annars faller systemet.

* Lär dig och använd mindmaps.
* Lär dig och använd alltid snabbkommandon och fingersättning på tangentbordet.
* Bunkra upp förbrukningsvaror och nå helst allt du behöver från din skrivbordsstol.

På möten:
Målformulera allt tydligt. Varje fråga på ett möte måste ha ett konkret mål. Alla fakta ska vara insamlad och organiserad innan det blir meningsfullt att fråga efter bra idéer. Förebygg sista-minuten-beslut. Fråga med 20 minuter kvar: ”Vad blir nästa åtgärd i frågan?”

Säg ”det är min målsättning att…” inte ”jag ska…”. Och säger du nej, blir folk imponerade av din disciplin.

Citat:
* Det är svårt att slåss mot en fiende som har baser i ens huvud.
* Din förmåga att skapa kraft är direkt proportionell till din förmåga att vara avspänd.

Intressant? Andra som skriver om , , , ,

Vem är regissör i ditt liv?

29 januari 2010

”Det är något djupt egendomligt med ett samhälle, vars sätt att leva och tänka ofta inte är annat än en biprodukt av företagens ansträngningar att öka sin försäljning.

Sven Lindqvist i mycket läsvärda Reklamen är livsfarlig, från 1957

Mer reklamkritik finns här.

Andra om reklam, politik, , , , ,

Media: DN, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD, SvD2

Sälj hela skiten!

22 januari 2010

Idag gästbloggar en anonym skribent med följande text:

Inlägget är en recension av Ordfronts bok Sälj hela skiten! Eller hur privatiseringen raserar den gemensamma välfärden. Författare: Josefin Brink, Jens Ergon, Peter Gustavsson, Kent Werne. En översikt av innehållet finns på sidan 2 här.

Den som hellre vill lyssna än läsa kan höra en av författarna intervjuas om boken längst ner i det här inlägget. Den som vill läsa hela boken och mer där till, kan läsa bokens blogg här och exempel som inte fick plats i boken här. Men nu över till gästbloggen:

I boken ”Sälj hela skiten!” redogörs för följderna av den privatisering som skett och som just nu sker i rasande takt i Sverige. Författarna menar att denna privatisering varit övervägande negativ och att förespråkarnas löften om lägre priser och ökad sysselsättning inte infriats.

Skolan har i och med friskolornas inträde blivit mer segregerad. Endast 10 procent av friskolorna använder alternativ pedagogik. Den privata vården blir dyrare, får fler klagomål, och ett litet antal storföretag tar över allt mer.

Hos de privata bostadsbolagen har hyrorna blivit allt högre, hyresrätterna allt färre och bostadssegregationen ökar. Avregleringen av elmarknaden har lett till högre priser och en drastisk ökning av klagomålen till Konsumentverket, liksom till att ett litet antal storföretag tar över allt mer. Efter avreglering har postbranschen helt kommit att domineras av just Posten och företaget City Mail (som ägs av norska staten). Återigen oligopol, men också ökade priser för konsumenten. Listan kan göras längre, men jag hänvisar till boken.

Efter att ha läst boken har jag personligen svårt att vara neutral till privatiseringen i Sverige. Säkert finns det situationer där privatisering är bra, och jag vill verkligen inte göra hela samhället offentligt ägt á la Sovjet.

Men att privatiseringen av den svenska välfärden gått för långt är jag beredd att skriva under på efter att ha läst denna bok. En av författarnas huvudteser är också att den privatisering som sker inte baseras på vad som vore bäst för samhället utifrån resultatet av tidigare privatiseringar, utan på ren ideologisk blå/liberal grund: ”Privatiseringar är bra, punkt slut.”

Ofta hävdas det att offentliga företag är ineffektiva och olönsamma, men författarna visar med statistik från Statistiska Centralbyrån att så inte är fallet. Jag väntar spänt på om de blå kommer att kunna bemöta denna svidande kritik med rationella argument.

Edit: Här är ett mothugg. Hur lyder ett motmothugg?

Vodpod videos no longer available.

Intressant? Andra om , , , , ,

De 6000 mäktigaste

16 januari 2010

Vilka styr egentligen världen? Om detta finns det många konspirationsteorier, men boken Superclass (skriven 2008) gör ett seriöst försök att klarlägga hur det verkligen ligger till.

Författaren David Rothkopf rör sig själv i de allra mäktigastes kretsar och har bland annat varit vice handelsminister när Bill Clinton var president på 90-talet.

Superklassen utgör cirka 6000 (kanske några hundra till enligt Rothkopf) av jordens 6,8 miljarder människor, vilket innebär att var och en i superklassen bokstavligen talat är en på miljonen. Aldrig tidigare har så få haft så mycket makt.

Bokens största styrka är Rothkopfs stora kunskaper i ämnet. Hur mycket vi kan lita på honom är dock oklart. Bokens största svaghet är att författaren inte kan eller vågar göra så mycket djupare eller originella analyser. Det kan ju emellertid andra göra utifrån den ovärderliga kunskap som Rothkopf förser oss med genom denna bok.

De flesta i superklassen skyr publicitet, så många i superklassen är helt okända för oss.  Boken ger oss dock en konstant hagelskur av ”namedropping”. Rothkopf skulle säkert göra sig bra som valberedare.

Superklassen har kontakter tvärs över alla viktiga maktområden: näringsliv, finans, politik, militär, kulturen och idéernas värld. Det superklassen helst vill ha i sin jakt på ännu mer makt är öppna dörrar och exklusivitet.

Jakten på makten är som en drog. Att ”avgå” från den leder ofta till depression.

VILKA SOM INGÅR I SUPERKLASSEN
Rohkopf har satt ihop en lista på de cirka 6000 personer som han anser ingår i superklassen. Han publicerar dock inte listan, eftersom det då skulle bli en stor diskussion om vilka som är med och inte, istället för fokus på fenomenet i sig. Rothkopf menar också att vilka som ingår i superklassen snabbt förändras. Framför allt är kineser på väg in. En del kärnvärderingar i superklassen lär därmed förskjutas så att de lättare kan accepteras av kineserna.

Superklassen är främst från finansiella, militära, religiösa och statliga maktsfärer. Ingår gör även vissa forskare, författare, kriminella, terrorister, film- och musikstjärnor, mediepåvar, samt påven.

20-30 svenskar ingår, bland annat Carl Bildt, Fredrik Reinfeldt, Marcus Wallenberg, Ingvar Kamprad och Carl-Henric Svanberg. Den 85-åriga mångmiljardären och arvtagerskan efter Tetra Laval, Birgit Rausing, kvalificerar sig däremot inte då hon saknar inflytande.

I superklassen är 94 procent män, snittåldern är 58 och hälften är från USA eller Europa.  Hälften är storföretagschefer, hälften har doktorsexamen och 60 procent är dollarmiljonärer. Den som vill bli medlem i superklassen bör också ha tur, en institutionell maktbas och en brinnande motivation.

PENGAR
Många för oss helt okända människor tjänar över en miljard dollar om året, tyvärr dessutom ofta med verksamhet som är direkt skadlig för oss andra.

De flesta av världens tusen dollarmiljardärer är med. Dessa (mindre än 0,000015 procent av jordens människor) tjänar nu nästan dubbelt så mycket som den fattigare hälften av jordens människor gör tillsammans. Toppchefer i USA har idag 350 gånger mer i lön än sina anställda.

Några tusen personer i företagseliten kontrollerar över två tredjedelar av världens sammanlagda tillgångar.

40 av 100 medlemmar i USA:s senat är dollarmiljonärer och det behövs en miljard kronor för att på allvar kunna konkurrera om presidentposten i USA. Kan det kallas ”representativ demokrati”?

Många företagsledare accepterar kraftiga lönesänkningar för att jobba åt staten, eftersom det större nätverk det medför, ökar möjligheten att tjäna ännu mer pengar i framtiden.

”För att förvandla 100 dollar till 110 måste man arbeta. För att förvandla 100 miljoner dollar till 110 miljoner behöver man inte göra något alls. ”  /Edgar Bronfman

VAD GÖR SUPERKLASSEN?
Pengar kan användas till makt och enligt Rothkopf utövas denna främst genom att påverka dem som påverkar. Man pratar, pratar och pratar. Det handlar inte om hemliga beslut, utan att skapa en ömsesidig dagordning genom socialt umgänge.

Superklassen i USA har till och med något som närmast kan liknas vid ett sommarläger för vuxna, där höjdarna leker lekar, och så vidare.

Rothkopf om kända mötesplatser för superklassen: Bilderberggruppen är ute, Davos halvfräscht och den pigga uppstickaren heter CGI, vilket utläses Clinton Global Initiative.

Exempel på påverkan: När kommunisterna var på väg att återta makten i Ryssland 1996, så lade de ryska oligarkerna, på maktmöte i Davos, sina interna motsättningar åt sidan och använde hela sin makt till att vända valvinden. ”Davospakten” bidrog till att Boris Jeltsin fick fortsätta som president.

Alla av mediemogulen Rupert Murdochs då 175 tidningar var för invasionen i Irak 2003. Som regeringschef har Berlusconi i Italien makten över så gott som samtliga viktiga etermedier i världens sjätte största ekonomi.

Rothkopf: ”Om man kastar in ordet ”ojämlikhet” i ett rum fullt av internationella ekonomer eller politiker, får det samma verkan som om man kastar in en skallerorm i ett rum fullt av normala människor.”

Superklassen är en homogen grupp med så likartade intressen att de helt naturligt fattar sådana beslut att de gynnar varandra.

FRAMTIDEN
När demokratiska stater går till val, så påverkas väljarnas röstande av oron för hur ”marknaden” ska reagera. Bland annat därför vill Rothkopf ha en världsregering.

Slutligen: Vad kommer följande att innebära för framtiden?

* Ny teknik underlättar för superklassen att bli ännu mäktigare och hålla global kontroll.

* Dagens unga har stora nätverk redan när de tar studenten, genom facebook, med mera.

* Mer än tre fjärdedelar av all olja och gas finns i länder där produktionen är statsstyrd.

* Kriget mot terrorismen är historiens första militära fälttåg mot en känsla. Terroristernas främsta vapen är media.

* Konspirationsteorier är psykologiskt lugnande. De säger att allt hänger ihop, att inget sker av en tillfällighet och att det råder någon slags ordning i världen. På grund av internet har konspirationsteorier aldrig förut varit så spridda, utvecklade och många som idag.

Intressant? Andra om , , , , ,

Faktoider

10 januari 2010

På 90-talet drev Niclas Johansson sidan missuppfattningar.se, där han tog kål på diverse vanliga myter. Det blev aldrig någon bok av den sidan, så istället spann Peter Olausson vidare på samma tema och skrev Faktoider. För den som vill ha täta uppdateringar finns faktoider.nu och på engelska finns snopes.com

Det finns många faktoider. Här är några med politisk koppling som tas upp i boken Faktoider:

  • Alliansen badade aldrig i badtunna hos Maud Olofsson. De hittade ingen tunna.
  • Miljörörelsens populära historia om den kokande grodan är en myt. Om en groda hamnar i vatten som sakta värms upp, så hoppar den visst ur när det blir för varmt.
  • Om en struts stoppar huvudet i sanden, så är det för att söka rötter eller vatten.
  • Exempel på livsförstärkande medel som används i det biodynamiska jordbruket:
    Nr 502: Röllekablommor pressas in i urinblåsor från kronhjort, placeras i solen under sommaren, i marken under vintern och grävs upp på våren.
    Nr 505: Småhackade barkbitar av ek läggs i en skalle från något husdjur, omges av torv och grävs ned i marken på hösten på ett ställe där mycket regnvatten rinner förbi.
  • Läkemedel provas lika gärna på kvinnor som på män. Eventuellt har det varit annorlunda för länge sedan. I USA var det dock mest test på män ändå till 1993, eftersom man var rädd för att kvinnans ”hormonella cykler” kunde göra resultaten opålitliga, samt att man kunde orsaka framtida missfall och inte kunde bevisa att en kvinna inte var gravid (och abortmotståndet är ju högljutt i USA).

Andra om , , , ,

Konsumtionsboken för alla

06 januari 2010

Miljöförbundet Jordens Vänner har givit ut Konsumtionsboken – köpfrossa i en febrig värld. Det är en ganska kort bok av sex författare med olika aspekter på konsumtionssamhället. Boken är bra – både grundläggande och fördjupande.

Konsumtionssamhället grundlades främst genom reklamkampanjer i USA på 20- och 30-talet, och spred sig till övriga västvärlden på 50-talet. Med ett annat vägval då, så hade vi kunnat ha fyra timmars arbetsdag nu, istället för dagens ständiga jakt efter nya prylar som reklamen får oss att vilja ha.

Ting tar tid. Det tar tid att välja ut, att sköta om, att slänga, att jobba för att ha råd med, osv. Vi blir också ständigt missnöjda när vi hela tiden jämför oss med de som har mer än oss. Men det är ju inte ett överflöd av pengar och prylar som är livets mening.

Tillväxten fortsätter ändå att öka. Enbart mellan 1997 och 2007 ökade försäljningen av skor och kläder i Sverige med 64 procent! Varje svensk släpar i snitt hem tio kilo bomullsprylar varje år. Bomullsodling är det mest kemikalieintensiva av allt jordbruk och använder 25 procent av världens insektsgifter.

I dagens överflödssamhälle slänger vi ungefär 100 kilo livsmedel per person och år.

Allt vi köper får effekter – både för oss själva och hela världen. Efterfrågan på Playstation 2 bidrog till krig i Kongo 1998, på grund av jakt på tantal. Och det var ingen unik händelse, bara ett exempel.

Rika har råd att förstöra miljön mycket mer än fattiga. I en undersökning var det en fjärdedel av alla svenska flygresenärer som årligen tjänar över en miljon kronor efter skatt.

Boken innehåller också hållbarhetstips som att inte använda samma skor varje dag och saker som även de som annars inte är så intresserade av miljön tycker är bra, som klädbytardagar. Se kladbytardag.nu för nästa tillfälle nära dig.

Men vi kan inte lägga allt ansvar på individen. Det behövs politiska beslut som minskar den materiella konsumtionen och ett nytt ekonomiskt system som inte är beroende av att vi ständigt måste köpa mer och mer. De här frågorna behandlas nu på högsta politiska nivå i Storbritannien (regeringsrapporten Prosperity without growth?) och Frankrike (president Sarkozys kommission som utrett alternativ till BNP). Hög tid för Sverige!

Konsumtionsboken kan efterfrågas på bibliotek och/eller beställas från info@mjv.se för 65 kr.

Andra om: ,, ekonomi, nyordning, konsumtionskritik, , , , , , , , köpfria dagen, handel, , , , ,, , , ,, , tankar, litteratur, livet, bok och .

Hoppfull klimatbok

18 oktober 2009

Recension av boken Vår beskärda del, av David Jonstad (Ordfront, 2009). Även publicerat i Grönt.

Vår beskärda del är en hoppfull, ny klimatbok med i huvudsak minnesvärda liknelser, tänkvärda reflektioner och övertygande argumentation från pärm till pärm.

När andra världskriget bröt ut förbjöds privatbilism i Sverige redan nästa dag. Snart följde ransoneringar av olika livsmedel. När USA gick med i kriget ställde deras bilindustri om på några månader och producerade sedan helt andra saker för krigsindustrin istället.

Det fanns ett stort folkligt stöd för dessa åtgärder. Två viktiga skäl var att det var lika för alla och att det fanns en krismedvetenhet.

Klimatkrisen är en ännu större utmaning än något krig varit. Idag anser 72 procent av svenskarna att klimatförändringarna är ett väldigt allvarligt problem, enligt Eurobarometern.

David Jonstad visar i boken Vår beskärda del, hur den helt nödvändiga snabba omställningen idag bäst kan gå till. Många argument är från Storbritannien, som på många områden nått längst i klimatdebatten.

Ny teknik behövs, men utsläppen måste ju främst minska NU och då behövs även minskad konsumtion. Sveriges energimyndighet menar att om bensinförbrukningen ska ner minst 20 procent, så måste vi ransonera.

Undersökningar visar på ett mycket större stöd för koldioxidransonering (individuella utsläppsrätter) än för koldioxidskatt. Ransonering garanterar att alla får sin beskärda del och att utsläppsminskningarna verkligen blir lika stora som beslutat. Även WWF öppnar nu för global ransonering.

Norge och Finland har ganska moderna ransoneringssystem som kan tas i bruk direkt om behov uppstår. Sverige skrotade sitt i början av 00-talet, men kan ändå verkställa ransonering på 100 dagar, enligt Energimyndigheten.

Kapitlet med räknandet på hur vi ska agera fram till år 2030 kan nog upplevas som lite tråkigt. Och alla delar av Jonstads beskrivning av det framtida Sverige känns inte helt trovärdiga, om än underhållande – som att Allianspartiets ordförande Jan Björklund skulle föreslå nolltaxa i kollektivtrafiken i hela landet…

Totalt sett är det ändå en mycket bra och hoppfull bok, som ibland påminner om utmärkta Plan B 4.0 av Lester Brown. Som pricken över i går Jonstad igenom på vilka sätt klimatkampen kan göra oss lyckligare.


%d bloggare gillar detta: