Posts Tagged ‘Gästblogg’

Vad kostar det att förvara alla prylar hemma?

06 januari 2012

Idag publicerar jag en gästblogg av Jonas Stenling från frivilligenkelhet.se

Jag har ibland förfasats tillsammans med vänner som ska flytta hur mycket det kostar att magasinera saker i externa förråd. Något vi inte funderar lika ofta på är hur mycket det kostar att förvara saker i vårt eget hem. Jag tog en snabb tur i lägenheten och mätte upp alla garderober, byråer, klädkammare och förråd.

Sammantaget kom jag fram till att ganska precis 10 kvadratmeter av vår lägenhet används till förvaring. Då har jag inte inkluderat kök och badrum. Vi har en årshyra på 1460 kr/kvm. Sammantaget kostar alltså förvaringen av våra saker 14600 kr/år. Bara vårt förråd på 4,5 kvm kostar 6500 kr/år. Det är knappt att sakerna vi förvarar där är värda så mycket.

Man kan självfallet inte betala mindre i hyra bara för att man gör sig av med saker som behöver förvaras, men på lång sikt tror jag att byggnormerna påverkas av hur mycket saker vi förväntas ha i våra hem. Med färre prylar och smartare förvaringslösningar skulle vi kunna minska på golvytan utan att kompromissa med något annat!

Hur mycket betalar du för att förvara prylarna i ditt hem?

Annonser

Människors olika värde enligt Gud

29 januari 2011

Saxat från Peter Larssons ambitiösa blogg:

”Skolminister Jan Björklund vill att Bibeln studeras mer i skolan och hänvisar till: ”….det enorma inflytande som just kristendomen haft i vårt land, och fortfarande har i vår del av världen”. I 3:e Mosebok 27:3 värderar Gud oss människor i valutan ”Shekel” och inte är det mycket vi var värda, trots att man räknar med inflationen under 3500 år. Så nog har Bibeln inflytande även idag. Jag har gjort ett mer lättläst diagram här.”

Intressant? Andra om , , , , , ,

Muslimsk superhjälte i rullstol

28 september 2010

Nu får EU:s Captain Euro ny konkurrens. Kjell Stjernholm uppmärksammar den nya tecknade superhjälten Silver Scorpion – en muslim i rullstol som kan styra metall med sin vilja. Läs här.

Svårt söka asyl lagligt

18 augusti 2010

Idag gästbloggar Jesper Räftegård med en pedagogisk och tydlig förklaring av varför det är så svårt att söka asyl lagligt i Sverige.

  1. För att ansöka om asyl i Sverige, måste man vara i Sverige.
  2. För att resa till Sverige på laglig väg, krävs regelmässigt både pass och i de flesta fall visum om man kommer från ett land människor flyr ifrån.
  3. För att få ett pass måste man skaffa det hos passmyndigheten i sitt hemland.
  4. Att få ett pass är inte så lätt om man är förföljd av myndigheterna.
  5. För att få visum, måste man beviljas detta på en svensk ambassad i sitt hemland.
  6. Att vilja söka asyl är inget godkänt skäl att ansöka om visum.

Slutsatsen av detta är att man i realiteten har tre möjligheter att komma till Sverige som flykting:

  1. Ljug om varför du ansöker om visum – har du släktingar i Sverige kan de kanske intyga åt dig att du bara ska dit på besök på grund av ett bröllop. Men lägg noga märke till att visumansökan avslås om du tillhör en folkgrupp i ditt hemland som kan antas ha skäl att väl i Sverige ansöka om asyl.
  2. Försök resa ändå, med till exempel ett flygbolag. Men lägg noga märke till att vi i EU har transportörsansvar för att hindra transportbolag från att ta med passagerare som saknar pass eller visum.
  3. Åk med en flyktingsmugglare, men lägg noga märke till att flyktingsmugglare ytterst sällan är några omtänksamma välgörare, samt att om du försöker ljuga om hur du kom till Sverige i asylsökningsprocessen, så riskerar du att bli hemskickad eftersom du ljuger.

Försöken att begränsa flyktingtillströmningen från EU:s och Sveriges sida har alltså ställt upp en mängd villkor, som leder till att det enda verkligt fungerande sättet att ta sig till ett EU-land är att åka med flyktingsmugglare och sedan berätta att det var så man gjorde.

Därmed kan man sätta in den politiska dödsstöten. De onda och giriga flyktingsmugglarna måste stoppas! Flyktingproblemet är avhjälpt, de i nöd hålls borta från vårt fina Europa, och vi kan lugnt fylla vår lilla FN-kvot som vi alltid gjort det förr: Genom att åka till flyktingläger och välja ut unga, starka och friska flyktingar och lämna sjuka, gamla och andra inte särskilt lönsamma åt sitt öde.

Jesper Räftegårds egen ambitiösa och intelligenta blogg Kuniri finns här.

Intressant? Andra om politik, invandring, , , ,

Media: DN, DN2, SvD, GP, SVT, SVT2

KD:s nya valaffischer!

11 augusti 2010

Skaparen av dessa alternativa texter är Tomas Melin, som gärna ser att de sprids vidare av de som vill. 

Här kan du jämföra med originalaffischerna från Kristdemokraterna.

Intressant? Andra om , , , , , , . Media: Exp | AB | SvD

Aggression hos vård- och behandlingspersonal

24 juli 2010

Idag gästbloggar Rebecca Willén, fil. mag. i psykologi. Hon ger oss en inblick i hur det kan se ut i tvångsvården för barn i Sverige. Hennes välbesökta och läsvärda psykologiblogg RMW’s blogg finns här. Berättelser från Rebeccas egna upplevelser finns på hennes hemsida Livsförändringar här.

1971 genomfördes det idag välkända Stanford Prison Experiment. Studenter stängdes in tillsammans i roller som interner och fängelsepersonal. Experimentet urartade då de studenter som tilldelats roller som fängelsepersonal blev alltför aggressiva (psykiskt) gentemot de studenter som tilldelats roller som interner. Bland annat tvingades internerna klä av sig nakna, fick sina sängar beslagtagna, några interner isolerades, och personalen införde godtyckliga belöningar och bestraffningar. Studenterna i roller som interner började må mycket psykiskt dåligt. Trots att det endast var ett experiment blev känslorna äkta och överväldigande. För alla parter. Studenten i klippet nedan beskriver hur han efteråt känner sig chockad över sitt beteende som fängelsepersonal under experimentet.

Ansvarig forskare för experimentet var psykologen Philip Zimbardo. Enligt honom är erfarenheterna från studien tillämpbara inte bara för relationen intern-fängelsepersonal, utan också för andra relationer där det råder ett maktförhållande, t.ex. vårdare-patient.

Aggressivt och kränkande beteende hos personer i maktposition har visat sig förekomma mot barn som tvångsvårdas på s.k. §12-hem (särskilda ungdomshem) i Sverige. Radio P1s Kaliber avslöjade nyligen att barn och unga på dessa institutioner bland annat har satts i isolering som bestraffning och en flicka beskriver hur hon med våld blev avklädd av hemmets personal inför att hon skulle isoleras. Andra berättar om godtyckliga bestraffningar som indragna telefonsamtal till föräldrarna, att utomhusvistelser och frisk luft var något som måste förtjänas eller som inte ens kunde förtjänas utan som endast var tillåtet för de ungdomar som rökte, och en pojke berättar om hur han nekades toalettbesök när han var isolerad och därför tvingades kissa på golvet.

Foto: Martino – NL

I början av 1995 var jag själv 14 år och tvångsvårdades på låsta avdelningar på §12-hem. Om mina erfarenheter därifrån kan man läsa lite grann här och här. När det gäller barn är det värt att notera följande:

  1. Kroppsvisitation, duschning och fråntagande av personliga tillhörigheter på det sätt jag själv var med om 1995 inleder än idag tvångsvården för barn och unga på §12-hem (se Socialstyrelsens hemsida om vad som är tillåtet). Denna procedur liknar det som de vuxna studenterna i the Stanford Prison Experiment fick uppleva (se bilder).
  2. Åldersgränsen för att behandlas på detta sätt i Sverige har sänkts sedan 1995 då jag själv tvångsvårdades. Idag kan barn så unga som 12 år vårdas på denna typ av låsta avdelningar.
  3. Barn som vårdats på §12-hem klarar sig mycket dåligt efter tvångsvården (se ett inlägg jag tidigare skrivit). I Social Rapport 2006 skriver Socialstyrelsen att orsaken till detta kan vara det faktum att de tvångsvårdats på institution. Man vet helt enkelt inte om vården hjälper eller rentav stjälper de unga.
  4. Barnen på §12-hem saknar röst i samhället. Det finns ingen som står upp för dem och kräver att dörrarna öppnas för insyn och att de ska få det stöd, den omtanke och värme de behöver för att känna sig trygga och värdefulla. Något som behövs för att de ska kunna växa upp till ansvarsfulla vuxna.
  5. År 2009 tvångsvårdades 1370 barn på §12-hem i Sverige. Den genomsnittliga vårdtiden för ett barn var 140 dagar. Det är 134 fler dagar än vad de vuxna och psykiskt friska studenterna från medelklassen i the Stanford Prison Experiment fick vara med om innan de mådde så dåligt att experimentet blev tvunget att avbrytas.

I Stanford Prison Experiment kunde tre av nio bland fängelsepersonalen identifieras som synnerligen aggressiva och kreativa när det gällde att hitta metoder som mer eller mindre subtilt förödmjukade och psykiskt skadade internerna. Det enda man hittade som skiljde dessa tre personer från de övriga var att de var mer böjda åt det auktoritära hållet. Men hur var det med de övriga i personalen? Vad gjorde de och varför stoppade inte de det hela? Jo, några försökte hjälpa internerna genom att t.ex. smyga till dem lite mat ibland medan andra var tuffa men hyfsat rättvisa ändå. Anledningen till att de inte ingrep mot sina aggressiva kollegor var väl förmodligen att det bara var ett experiment. För i verkligheten skulle ju folk faktiskt ingripa mot sina kollegor som gör övertramp. Eller?  

Tja, jag antar att det beror på ditt svar på de här frågorna: Ingriper du mot dina kollegor eller inte? Hur hög är din tröskel för vad kollegorna får göra innan du ingriper?

Vill man läsa mer om vårdpersonals bemötande av patienter rekommenderas boken Det räcker inte att vara snäll (Natur och Kultur, 1995) av Ulla Holm, psykolog och forskare, som bland annat under en längre tid följde och observerade ett antal läkare under deras tjänstgöring.

Andra om , , , , Sverige, vård, sjukvård

 

Ickevåld fungerar

22 juli 2010

”Sammantaget från 1966 till 1999, har ickevåldsamt civilt motstånd spelat en avgörande roll i 50 av 67 övergångar från auktoritära regimer.”

Idag gästbloggar Joakim Larsson, som relativt ofta jobbar med samma uppdrag som jag (sammankallande i MP och GU riks valberedningar, GU riks valgrupp 2006, ledamot i Västra Götalands regionfullmäktige kommande mandatperiod, samma arbetsplats i valrörelsen, osv). Joakim har en egen blogg här.

Följande ord är Joakims text om ickevåldets historia, tidigare publicerad i Avtryck nr 2/2010:

Historien om ickevåld är historien om våld. Det är en farlig historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden.

Våld är inte en naturlag
De senaste årtiondena har många ickevåldsteoretiker försökt att identifiera egenskaper hos icke-våldsamma samhällen och relationer genom tiderna. De flesta av dem tror att både våld och ickevåld är ”naturligt”. Vilket som används beror på samhället.

Dock utmanar de uppfattningen om att våld är något ”naturligt”, medan ickevåld skulle vara en extra moralisk bedrift. De refererar till etologiska och antropologiska bevis för att bland människor och många andra djur är aktiviteter som bygger på omsorg mycket vanligare än våldsamma aktiviteter. Fred är möjligt eftersom våld inte är en biologisk nödvändighet.[1]

Judendom, islam, kristendom, hinduism och buddhism – genom historien har många religioner haft delar i sina läror som avfärdar våldsanvändning som omoraliskt. Trots detta är vårt samhälles historia en historia om krig. Alla viktiga idéer och betydande förändringar av mänskligheten beskrivs som en del i ett försök att vinna en våldsam, blodig konflikt.

Foto: Francois Polito

Våldet mot ickevåldet
Men det har alltid funnits ett fåtal som har vägrat att slåss. De styrande har alltid betraktas dessa minoriteter som en fara för samhället och har fängslat, misshandlat och förföljt dem. Den som vill behålla våldsanvändning som en metod för att tillskansa sig själva makt, har alltid haft ett intresse av att nedkämpa den farliga idén om ickevåld.

Ickevåld fungerar inte och dess förespråkare ska nedkämpas. Allt för att upprätthålla sin världsordning och sin makt.[2]

Men de har alltid funnits där, de som utmanar våldsanvändandet. Runt om i hela världen, genom hela historien, så finns det många exempel på personer som stoppat och undvikit våld, beväpnade med inget annat än sitt mod och sin integritet.  Som varsin sida av den mänskliga naturen så gror ickevåldet överallt där våldet finns. Det här är ett antal nedslag i denna farliga historia som utmanar våldet.

Ungrarnas icke-militära kamp mot Habsburgs-monarkin, 1849-1867, Ungern
Österrike hade militärt besegrat Ungern 1697, men ungrarna vägrade underordna sig Österrike. Under åren fram tills 1848 försökte man använda sig av våldsamt motstånd och våldsamma revolutionsförsök. Men efter att 1848 års revolution slagits ned så byttes taktiken. Och efter 18 års civilmotstånd genom ovilja till samarbete, skattevägran och bojkotter kunde ungrarna återerövra sitt självstyre. 1867 bildades dubbelmonarkin Österrike-Ungern, och ungrarna fick eget parlament samt en egen konstitution.

Saltmarschen och Indiens självständighet, 1930-1947, Indien
Den brittiska kolonialmakten hade monopol på framställning och försäljning av salt. Mahatma Gandhi vandrade tillsammans med ett antal anhängare en sträcka på 40 mil för att själv framställa salt vid kusten.

Detta blev den första i en lång rad av civila olydnadsaktioner där indier vägrade att samarbeta med kolonialmakten. Ett aktivt ickevåldsmotstånd som ledde till Indiens självständighet 1947.

Mahatma Gandhi.

Nelson Mandela överger våldstaktiken, 1985, Sydafrika
Nelson Mandela var från 1962 ANC:s militära ledare. Från samma år och fram tills 1990 satt han även i fängelse för sitt motstånd mot regimen. Mandela övergav inte helt sin tro på våldet, men valde 1985 att gå med på president Bothas krav att villkorslöst lägga ned våld som metod för politisk förändring. Därigenom kunde han börja förhandla med den värsta rasistregimen sedan Hitler. 1990 släpptes Mandela från fängelset. 1994 blev han president.

Vithjälmarna, 1993, Argentina
Argentina startade 1993 Cascos Blancos, Vithjälmarna, som är en form av obeväpnad fredbevarande trupp. 1994 blev de delvis en del av FN-systemet genom ett beslut i generalförsamlingen och sedan dess har flera andra länder gått med.

Våld föder våld, 1999, Kosovo
Kosovokriget resulterade i cirka 12 500 mördade människor och ungefär en miljon flyktingar. Det finns dock många exempel på fungerande ickevåldsmetoder under Kosovokriget.

Kosovoalbanerna förde i åtta år ickevåldsmotstånd mot Milosevicregimen, välkänt men ignorerat av världssamfundet, innan konflikten eskalerade. Center for Peace, Nonviolence and Human Rights lyckades stoppa ett försök av den kroatiska militären att driva bort den serbiska befolkningen i en stad genom icke-våldslig intervention. Peace Brigades International använde sig av metoden att agera obeväpnade livvakter åt hotade personer. Något man tidigare använt sig av i Sri Lanka, Haiti, Colombia och Centralamerika.

Mänskliga sköldar, 00-talet, Palestina
Något som har blivit särskilt utmärkande i Palestina är närvaron av internationella organisationer. Med hjälp av den relativa säkerhet som följer av att vara en utländsk civilperson, bedrivs motstånd mot aktioner mot civila.

Som mänskliga sköldar ger man skydd för de som måste förflytta sig under utegångsförbuden, för att gå till skolan eller för att köpa mat. Med hjälparbetare som bor i flyktinglägren motverkar man den omfattande förstörelse av byggnader som förekommer där.

Den orangea revolutionen, 2004, Ukraina
Efter det ukrainska presidentvalet, som präglades av omfattande korruption, hot mot väljare och direkt valfusk så inträffade det som blivit känt som ”den orangea revolutionen”. Hundratusentals demonstrerade, ockuperade, strejkade och blockerade. Trots att trupper kallades in för stoppa demonstrationerna spilldes inget blod och den 23 januari 2005 hölls nyval.

Våld föder våld – ickevåld föder fred
En artikel i ”Journal of Peace and Conflict Resolution” 1999, undersökte effekterna av utländska militära interventioner. Inte mindre än 690 inträffade mellan 1945 och 1991. De flesta genomfördes i syfte att skapa fred. Det funkar inte så bra. I artikeln är slutsatsen att sannolikheten för krig ökar genom öppen militär intervention. Vilket vi bland annat såg i Kosovo.

Sammantaget från 1966 till 1999, har ickevåldsamt civilt motstånd spelat en avgörande roll i 50 av 67 övergångar från auktoritära regimer.[3]


[1] The Seville Statement on violence, UNESCO, 1989

[2] Nonviolence: The History of a Dangerous Idea, Kurlansky, 2006

[3] A force more powerful: a century of nonviolent conflict, Ackerman/DuVall, 2000

Andra om , , , , , , . DN, DN2, SvD

Strålande tider!

21 mars 2010

Nu är det bara tre månader kvar tills det blir mörkare igen! 🙂

Dessutom är jag intervjuad i senaste numret av Modern psykologi, sida 46-47.

Men idag firar vi världspoesidagen och ägnar därför istället dagens inlägg åt att låta den mångsidiga Emanuel Blume gästdikta om att allt fler bolag, svenska och multinationella, söker och får tillstånd att leta uran på svensk mark.

Om någon bojkottar världspoesidagen, så finns annars en lång och intressant artikel om Maria Wetterstrand här, och/eller sången längst ner.

Brytningstid

vi gräver i berget
med spadar och hackor
i strålskyddsutrustning
och gastäta jackor

vi borrar på natten
vi spränger på dan
urberget skälver
vi letar uran

vi gräver i Sverige
i strålsäker mask
snart har vi framtiden
som i en ask

men kanske vi tvekar
beslutet försvåras
när vi inser att asken
kan vara Pandoras

Vodpod videos no longer available.

Intressant? Andra om politik, , , , ,

Sälj hela skiten!

22 januari 2010

Idag gästbloggar en anonym skribent med följande text:

Inlägget är en recension av Ordfronts bok Sälj hela skiten! Eller hur privatiseringen raserar den gemensamma välfärden. Författare: Josefin Brink, Jens Ergon, Peter Gustavsson, Kent Werne. En översikt av innehållet finns på sidan 2 här.

Den som hellre vill lyssna än läsa kan höra en av författarna intervjuas om boken längst ner i det här inlägget. Den som vill läsa hela boken och mer där till, kan läsa bokens blogg här och exempel som inte fick plats i boken här. Men nu över till gästbloggen:

I boken ”Sälj hela skiten!” redogörs för följderna av den privatisering som skett och som just nu sker i rasande takt i Sverige. Författarna menar att denna privatisering varit övervägande negativ och att förespråkarnas löften om lägre priser och ökad sysselsättning inte infriats.

Skolan har i och med friskolornas inträde blivit mer segregerad. Endast 10 procent av friskolorna använder alternativ pedagogik. Den privata vården blir dyrare, får fler klagomål, och ett litet antal storföretag tar över allt mer.

Hos de privata bostadsbolagen har hyrorna blivit allt högre, hyresrätterna allt färre och bostadssegregationen ökar. Avregleringen av elmarknaden har lett till högre priser och en drastisk ökning av klagomålen till Konsumentverket, liksom till att ett litet antal storföretag tar över allt mer. Efter avreglering har postbranschen helt kommit att domineras av just Posten och företaget City Mail (som ägs av norska staten). Återigen oligopol, men också ökade priser för konsumenten. Listan kan göras längre, men jag hänvisar till boken.

Efter att ha läst boken har jag personligen svårt att vara neutral till privatiseringen i Sverige. Säkert finns det situationer där privatisering är bra, och jag vill verkligen inte göra hela samhället offentligt ägt á la Sovjet.

Men att privatiseringen av den svenska välfärden gått för långt är jag beredd att skriva under på efter att ha läst denna bok. En av författarnas huvudteser är också att den privatisering som sker inte baseras på vad som vore bäst för samhället utifrån resultatet av tidigare privatiseringar, utan på ren ideologisk blå/liberal grund: ”Privatiseringar är bra, punkt slut.”

Ofta hävdas det att offentliga företag är ineffektiva och olönsamma, men författarna visar med statistik från Statistiska Centralbyrån att så inte är fallet. Jag väntar spänt på om de blå kommer att kunna bemöta denna svidande kritik med rationella argument.

Edit: Här är ett mothugg. Hur lyder ett motmothugg?

Vodpod videos no longer available.

Intressant? Andra om , , , , ,

Tyska gröna framåt

28 september 2009

Idag gästbloggar Valter Mutt, som är omvärldsanalytiker åt Miljöpartiets ena EU-parlamentariker Carl Schlyter. Inlägget är en analys över de tyska grönas valframgång:

Miljöpartiet de Grönas tyska systerparti Die Grünen gick i gårdagens förbundsdagsval fram med 2,6 procent och fick sitt bästa resultat någonsin i ett nationellt val: 10,7 procent. Den tidigare portalfiguren Joschka Fischers pensionering från aktiv politik blev uppenbarligen inte alls det avbräck för Die Grünen som en del häromåret förutspådde. Och av valresultatet att döma så har de tyska gröna också vunnit på den försiktiga återradikalisering som utmärkt partiet sedan den utpräglade pragmatikern Joschka släppte rodret efter förra valet.

Ifjol kallades en extra partikongress in – efter att mer än 10 procent av lokalavdelningarna krävt detta – om partiets Afghanistanpolitik, som resulterade i en uppmaning till de gröna förbundsdagsledamöterna att rösta för hemtagning av de tyska trupperna om inte en rad villkor uppfylls. Och vad gäller partiets ekonomiska politik så har en tydlig vindkantring ägt rum sedan Gerhard Schick ersatte den ”marknadsgröne” Oswald Metzger som ekonomiskpolitisk talesperson, den senare har sedermera gått över till CDU.

Återinförande av förmögenhetsskatt, införande av aktieomsättningsskatt och höjd inkomstskatt för höginkomsttagare utgjorde några av punkterna i de grönas valplattform. Sven Giegold heter en annan av arkitekterna bakom radikaliseringen av den ekonomiska politiken, han är en av grundarna av den tyska Attac-rörelsen och företräder Die Grünen i det nyvalda EU-parlamentet och är liksom Schick professionell ekonom.

Kärnkraft - nein danke

Någon ogrumlad glädje råder dock inte idag hos våra tyska vänner, för när allt kommer omkring misslyckades man såväl i föresatsen att bli tredje största parti (nu förblir man förbundsdagens minsta) som att förhindra en rent borgerlig regering.

Nu återstår inget annat än ”knallhård opposition mot en radioaktiv regering”, som de grönas tidigare miljöminister Jürgen Trittin uttryckte sig på valnatten; den nya regeringen förväntas ge flera kärnkraftverk tillstånd till förlängda driftstider och på sikt rentav helt upphäva den kärnkraftsavveckling som den tidigare rödgröna regeringen tog beslut om. Partierna i den nya borgerliga koalitionen – CDU/CSU och FDP – har svart respektive gult som sina färger och tyska kärnkraftsmotståndare brukar framhålla att just dessa färger återfinns på behållare för atomsopor och andra utrymmen där man varnar för radioaktiv strålning.

Se även tyska medier om valet

Valter Mutt


%d bloggare gillar detta: