Posts Tagged ‘Ideologi’

Minskad konsumtion ingen höger-vänster-fråga

27 december 2011

”Det är bara i mindre utvecklade länder som ökad produktion fortfarande utgör ett viktigt mål: i de mest utvecklade länderna behövs istället jämnare fördelning.”

– Redan 1848 (sic!) skrevs detta citat av socialliberalismens upphovsman John Stuart Mill, i sitt huvudverk Nationalekonomins principer.

Faktum är att även konservatismens fader Edmund Burke och marxismens fader Karl Marx hade liknande tankegångar. Mill, Marx och Burke hade olika tankar om mycket, men de var överens om att när vi nått det materiellt goda samhället, är det andra saker som är viktiga att fokusera på.

Sedan 1848 har vi haft 163 år av extrem ökad produktion. Lyckoforskningen har också visat att vi åtminstone sedan 1970-talet har nått den brytpunkt då ekonomisk tillväxt inte längre gör oss nämnvärt lyckligare, trots all miljöförstöring den orsakar.

Trots att ett avståndstagande från överkonsumtion är mer aktuellt än någonsin idag, och trots att insikten fanns redan på 1800-talet, så saknar vi idag både höger- och vänsterpartierna i denna för mänskligheten avgörande fråga. Hur länge till?

Annonser

Tre bra samtal om den gröna rörelsen

23 december 2011
Här är tre intressanta seminarier om den gröna rörelsen av Axess tv från augusti i år. Det första är allra mest intressant.
1. Fokus Miljöpartiet. Se här.

Inledning: Åsa Romson, språkrör.
Etter 10 minuter: Birger Schlaug, fd språkör
Efter 27 minuter: Lotta Hedström, fd språkrör
Efter 43 minuter: Carl Schlyter, EU-parlamentarujer
Efter 57 minuter: Stig-Björn Ljunggren, statsvetare
Efter 68 minuter: Samtal med ovanstående.

2. Seminarium med Lennart Daléus, debattör och fd partiledare för Centerpartiet, Carl Wachtmeister, LRF, Per Gahrton, fd språkrör Miljöpartiet och Stefan Edman, miljöexpert och författare. Moderator är Lotta Gröning. Se här.

3. Seminarium med Gullög Norquist, professor i antikens kultur och samhällsliv vid Uppsala universitet och Björn Gillberg, Miljödebattör, grundare av stiftelsen Miljöcentrum och vd för VärmlandsMetanol. Se här.

Världens gröna i stort överens

28 juli 2011

Idag skriver jag på Miljöpartiets partiprogramsblogg om hur överens världens gröna är. Läs här.

Hur stora risker ska vi ta?

05 juni 2011

Läs mitt inlägg på partiprogramsbloggen idag! Smakprov nedan:

Vi gröna värnar om försiktighetsprincipen. Men hur mycket ska vi göra det, när den står i konflikt med andra grunder för den gröna politiken?

Det är lätt att argumentera för att riskerna som tagits med regeringens klimatpolitik är vansinne, eftersom den medför ­­­klart större risker än rysk roulette.

I vissa fall känns det däremot som att försiktighetstänkandet är onödigt stort. Ett exempel är när Kalmar kommun nu fasar ut barnens däckgungor av rädsla för att barnen ska få cancer av att tugga på däcken.

Men hur bör vi förhålla oss till att vi på bred front släpper lös ny teknologi där forskarna ännu inte vet hur farligt det är på sikt? Några exempel är nanoteknik, GMO, alla tiotusentals otestade kemikalier som finns ute på marknaden, mobiler, trådlösa nät och liknande.

Läs fortsättningen här.

Tänk grönt – om djur

12 maj 2011

Nu släpps Tänk grönt – en bok med 21 intressanta texter av lika många författare om grön ideologi och politik. Den finns bland annat att beställa här och här. Boken täcker in mycket och själv bidrar jag med en text om djurpolitik, som jag skrivit en sammanfattning av på partiprogramsbloggen.

Välbefinnande som mål

21 april 2011

Läs och kommentera gärna min färska text om varför välbefinnande bör vara det övergripande målet för den gröna politiken.

Grön ideologi

01 januari 2011

Globalt är gröna partier till stor del överens, vilket röda och blåa partier inte är.

De 800 gröna från 72 länder som närvarade vid de gröna partiernas världskongress år 2001, enades i konsensus om ett omfattande politiskt program kallat Global Greens Charter. De grundläggande principer för den gröna politiken som man då enades kring var:
* Ekologisk vishet
* Social rättvisa
* Deltagardemokrati
* Icke-våld
* Hållbarhet
* Respekt för mångfald

Global Greens Charters grundläggande principer är snarlika Earth Charters, som klubbades året innan, år 2000. Earth Charter var resultatet av den kanske mest omfattande globala processen någonsin inför en internationell deklaration, där många var med och påverkade under sex år. Idag är det mer än 2500 organisationer som formellt stödjer Earth Charter, bland annat en rad städer och drygt 250 universitet.

Earth Charters grundprinciper:
* Respektera och värna livets mångfald
* Ekologisk integritet
* Social och ekonomisk rättvisa
* Demokrati, icke-våld och fred

I sista kapitlet i antologin Behövs det en grön ideologi? har Per Gahrton jämfört de flesta av världens gröna partiers åsikter och noterar att de vanligaste värderingarna i tur och ordning verkar vara:
1. Hållbarhet/kretsloppsekonomi
2. Könsjämställdhet/feminism
3. Icke-våld
4. Ekologisk vishet
5. Social rättvisa
6. Deltagande/gräsrotsdemokrati
7. Internationellt samarbete
8. Global solidaritet
9. Livskvalitet, inte kvantitet
10. Mänskliga rättigheter/frihet
11. Biologisk mångfald
12. Kulturell mångfald
13. Rättvis handel
14. Självtillit

Samtliga dessa gröna principer är troligen godtagbara för nästan alla gröna. Andra saker som förenar i den gröna ideologin är till exempel långsiktighet, djurskydd och helhetsperspektiv.

Ett exempel på enigheten är att inget grönt parti kräver mer privatisering av offentlig service i allmänhet. Givetvis sker kompromissande, till exempel i frågan om icke-våld, men i teorin verkar de allra flesta gröna överens i stort.

Det verkar också finnas ett samband där gröna partier med regeringsmakt även i grunden har mindre radikala åsikter. Ju mindre reell makt, desto mer tid till idéutveckling. Ju mer tid som tillbringas i maktens korridorer, desto svårare är det att inte påverkas av de annorlunda världsbilder som dominerar där.

Den främsta syndabocken som gröna partier pekar ut är tillväxtjakten/materialismen. De italienska gröna uttrycker det så här: ”Grön är den som i ekonomisk tillväxt ser den ursprungliga orsaken till vår planets förfall”.

Miljöpartiet de gröna i Sverige har som utgångspunkt för sin politik enats kring solidaritet med födda och ofödda människor, djuren och naturen. Partiprogrammet har stora likheter med andra gröna partiers program. Som grund utöver den bredare solidariteten, formuleras där tolv grundläggande idéer som den gröna politiken ska bygga på:
* Deltagande demokrati
* Ekologisk insikt
* Social rättvisa
* Barnens rättigheter
* Kretsloppsekonomi
* Global rättvisa
* Ickevåld
* Jämställdhet och feminism
* Djurens rättigheter
* Självtillit och självförvaltning
* Frihet
* Långsiktighet

Vi får se vilka ändringar det blir när Miljöpartiet de gröna nu ska revidera sitt partiprogram i en stor intern process som snart drar igång. De flesta medlemmar i Miljöpartiet var ju inte medlemmar vid den förra revideringen av partiprogrammet och i till exempel frågan om EU-utträde så har ju partiet redan ändrat sig.

Sammantaget framstår i alla fall den gröna globala rörelsen som den mest enhetliga större politiska kraften ideologiskt sett. Det bådar gott inför framtiden.

Intressant? Andra om politik, samhälle, solidaritet, , partiprogram

Valternativet

05 november 2010

Replikskifte i riksdagen i veckan. Snacka om att äga 🙂

Varför inte använda våra pensionspengar för att påverka samhället i önskvärd riktning, istället för tvärtom?

Anf. 194 VALTER MUTT (MP):
Herr talman! Har vi som sitter här blivit maktlösa? Finanskris, klimatkris, utfiskning, skogsskövling, ökenutbredning och artutrotning skulle kunna tolkas som att vi som är satta att förvalta människors förhoppningar om en rättvis och hållbar utveckling helt håller på att tappa kontrollen. I stället sätter ansiktslösa ekonomiska krafter den verkliga agendan i vår tid.

Vid närmare betraktande finns det – tack och lov – inte fullt fog för påståenden om att demokratin avlövas och bara i bästa fall aningen förmår bromsa negativa skeenden och inte längre äger kraft att skapa ett bättre samhälle. Få saker tror jag i själva verket är viktigare än att motverka sådana känslor av vanmakt och uppgivenhet.

Det handlar om att i såväl riksdagsdebatter som i det vidare offentliga samtalet lyfta fram de verktyg folkstyret faktiskt förfogar över. Jag tänker på till exempel vårt gemensamt förvaltade pensionskapital i AP-fonderna, vars ägardirektiv fastställs av riksdagen. Ägarmakten i dessa hundratals miljarder kronor skulle kunna bli till en hävstång för en rättvisare ekonomi som håller sig innanför naturens ramar och som satsar massivt i branscher som förnybar energi och energieffektivisering och i företag som prioriterar jämställdhet, medbestämmande och schyssta villkor för anställda också hos underleverantörer i andra länder.

På många håll i omvärlden pågår en spännande utveckling på området. I exempelvis Kalifornien finns en pensionsfond för de offentliganställda som heter Calpers som förvaltar ca 200 miljarder dollar och är en av USA:s allra största pensionsfonder. De har investerat i något som man kallar för Green Wave Initiative, som innebär riktade satsningar mot gröna företag inom solenergi och andra framtidsbranscher. Man placerar också några procent av den årliga investeringsvolymen i regioner med hög arbetslöshet.

Grundfilosofin är att pensionskapitalet bör vara investerande snarare än spekulerande och bidra till långsiktigt värdeskapande i företag som är medspelare och inte motspelare till ekosystemen. En liknande investeringsfilosofi finns också hos många kanadensiska pensionsfonder.

Ett annat verktyg med stor potential är naturligtvis offentlig upphandling, som i flertalet industriländer uppgår till en femtedel av den totala ekonomin. Vi kan naturligtvis där ställa avsevärt tuffare sociala och miljömässiga krav än hittills och på så vis gynna företag som ligger i framkant på områdena. Ja, kanske kraven rent av också kan gynna framväxten av nya typer av företag, till exempel så kallade stakeholder companies, där utöver ägare och anställda även underleverantörer, kunder, ortsbor, miljöintressen och andra som berörs av företagets verksamhet också äger reellt inflytande.

Det här är inte alls så verklighetsfrämmande som det kan låta. Lagstiftning om olika former av stakeholder companies har redan introducerats i Frankrike, Storbritannien och USA.

Jag tror, herr talman, att intresset för politik och samhällsfrågor skulle öka om den politiska debatten lite oftare slog på helljuset och belyste frågor som ligger en bit bortom den omedelbara dagspolitiken. Att inrätta ett framtidsutskott, som man redan har gjort i Finlands riksdag, kunde vara en god början.

Anf. 195 ANDREAS NORLÉN (M) replik:
Herr talman! Det var inte utan att jag fick lite kalla kårar utmed ryggraden när jag hörde Valter Mutts anförande. Han tyckte att vi skulle använda AP-fondernas hundratals miljarder för en avancerad statlig industripolitik.

Jag kan berätta för Valter Mutt att AP-fondernas ägardirektiv inte fastställs i Sveriges riksdag. Tvärtom var ambitionen när det nya pensionssystemet sjösattes att se till att varken regering eller riksdag hade något inflytande av betydelse över hur AP-fonderna placerar sina pengar. Det var mycket tydligt att AP-fondernas medel inte skulle få användas för att politiskt styra näringslivet.

Löntagarfonderna – saliga i åminnelse, eller kanske inte – vore en västanfläkt jämfört med att använda AP-fondernas hundratals miljarder för att försöka styra näringslivets utveckling. Det är inget annat än socialism.

Anf. 196 VALTER MUTT (MP) replik:
Herr talman! Nej, det är ramekonomi. Jag hänsyftar till Bertil Ohlin, folkpartiledare under 23 år och tillika Nobelpristagare i ekonomi. Det här är något som också republikaner i Amerika står för. Det handlar inte om detaljstyrning utan det handlar om ramekonomi. I stället för att AP-fonderna i dag satsar över 90 procent på fossilt bränsle och kärnkraft skulle de satsa på förnybar energi.

Det här är något som växer i många länder. Det handlar alls icke om detaljstyrning, men det handlar om att skapa nya jobb i framtidsbranscher. Det har man gjort i delstaten Quebec i Kanada sedan 1984 under en liberal delstatsregering. Det har skapat 120 000 nya jobb i Quebec. Liknande pensionsfonder har därför spritts till de övriga nio provinserna i Kanada.

Anf. 197 ANDREAS NORLÉN (M) replik:
Herr talman! Om man vill använda AP-fondernas hundratals miljarder kronor som ett aktivt politiskt verktyg för att styra utvecklingen i näringslivet är det socialism. Det finns ingen annan benämning för det. Då tar man in medborgarnas pengar, lägger dem i statligt kontrollerade fonder och låter dem agera på marknaden. Det är socialism.

Jag vill dessutom påpeka att det innebär också ett rätt avsevärt risktagande med pensionsspararnas pengar om man ska investera i det som Valter Mutt kallar framtidsbranscher. Hur vet han att de inte kraschar?

Anf. 198 VALTER MUTT (MP) replik:
Herr talman! Pensionskapitalet användes redan under det stora bostadsbyggnadsprogrammet på 60-talet, som den tidens borgerliga politiker också var för. Energisanering av miljonprogramsområdena skapar stora vinster. Om man satsar på sol och vind skapar det vinster. Om vi fortsätter som i dag med en spekulativ finanskapitalism skapar det helt ohållbara förluster.

Grön ideologi tydligare än liberalism?

17 oktober 2010

Grön ideologi kan sägas handla om att öka välbefinnandet och minska lidandet genom mycket större hänsyn till miljön, fattiga människor, djuren och kommande generationer. Bland viktiga gröna principer finns mer helhetsperspektiv, mångfald, jämställdhet, decentralisering, icke-våld och fördjupad demokrati.

Globalt är gröna partier till stor del överens. De 800 gröna från 72 länder som närvarade vid de gröna partiernas världskongress, enades i konsensus om ett omfattande politiskt program kallat Global Greens Charter.

Mer om grön ideologi finns att läsa här och här.

I början av oktober i år ställde Demoskop följande fråga till 1000 röstberättigade svenskar: ”En del människor har en politisk identitet. Är det något av följande du anser stämmer in på dig?” Svaren fördelade sig enligt följande:

• Liberal 27 procent
• Socialdemokrat 23 procent
• Socialist 8 procent
• Konservativ 6 procent
• Nationalist 2 procent
• Inget av dem/vet ej 34 procent

Det här tolkades på DN debatt idag som att 34 procent saknar ideologisk grund! Men vi vet ju inte hur många av dessa som har en annan ideologisk grund. Det finns ju många fler ideologier än de fem som nämns i undersökningen.

Dessutom är ju de flesta ideologier ganska svårdefinierade och innebörden varierar bland annat med tidsepok och olika delar av världen.

I den här undersökningen sade sig 79 procent av Folkpartiets väljare vara liberaler, men är verkligen Folkpartiet ett liberalt parti?

67 procent av S väljare föredrog socialdemokrati, men borde inte många av dem rösta på Vänsterpartiet istället, som i stor utsträckning står för gamla socialdemokratiska värderingar?

Undersökningar i all ära, men effekten kan bli värdelös eller till och med skadlig om de feltolkas.

Intressant? Andra om politik, samhälle, partiprogram, rättvisa, ,

Kommunismen lever

27 september 2010

Kartongaffischen ovan med utklippbar Leninmask till barn delas ut av Leninbadet i Varberg, till exempel på Bokmässan i Göteborg senast.

Hade det setts som ok även om det handlat om Hitler istället för Lenin? Barn som springer omkring utklädda till Hitler under parollen ”Jag vill också vara farbror Hitler”?

Det sägs att även den borgerliga alliansen som styr Varberg är stolta över Leninbadet – det drar ju in pengar till kommunen!

Leninbadet i Varberg är nu världens sista Leninbad. Det kommenteras så här av ägaren och Leningillaren Lasse Diding:

Kommer ni marknadsföra er som världens enda Leninbad nu?

– Nej, för jag tycker det är sorgligt. Och det kanske dyker upp nya – bada behöver man ju alltid.

Lasse Diding har även utsetts till årets företagare och delar ut Leninpriset till svenska författare som tacksamt tar emot.

Vi må vara inne i 2010-talet, men hyllande av kommunistiska ikoner och kommunismen är i högsta grad levande på en rad platser i världen, även om den förda politiken inte handlar om några nya Gulag.

Lenins födelsedag firas fortfarande officiellt i Moldavien. I Ryssland är skolböckerna nu relativt positiva till Stalin.

I Sydafrika har kommunisterna stort inflytande i det styrande ANC.

I Indien har Calcuttas delstat Västbengalen på demokratisk väg röstat fram kommunisterna till makten i varenda val sedan 1967.

I Indiens delstat Kerala har man inte kompromissat med den kommunistiska retoriken sedan murens fall. Än har de makten, men i senaste valet rasade kommunisterna, på grund av att man inte varit tillräckligt kommunistiska…

Tre förklaringar till Keralas kommunistpartis framgångar:

* De har sett till att välfärden i Kerala är på en mycket högre nivå än i övriga Indien.

* ”Kollisionen mellan ett parti som är doktrinärt marxistiskt och en statsapparat som är liberalt parlamentarisk har resulterat i en pragmatisk socialliberal politik.”

* ”Indisk politik handlar egentligen inte så mycket om höger och vänster. Snarare om partier som försvarar den sekulariserade staten och partier som vill se ett Indien där hinduer går först. Kommunisterna är tillsammans med styrande Kongresspartiet enda partiet som inte riktar sig till en kast, en religion, en etnisk eller språklig grupp, utan till alla indier.”

Programmet Obs! i Sveriges radio P1 lär oss om detta och mycket mer.

Intressant? Andra om , , , , , ,


%d bloggare gillar detta: