Här är ett utdrag av det viktigaste ur den nya regeringsrapporten Nya mått på välfärd och livskvalitet, som är utgiven av Framtidskommissionen som leds av Fredrik Reinfeldt. För rapportens innehåll svarar dock enbart författaren och lyckoforskaren Filip Fors, som är doktor i sociologi vid Umeå universitet och även skribent på Lyckobloggen tillsammans med mig och andra.
Se även Miljöpartiets liknande arbete med mer skarpa politiska förslag, samt denna sammanfattning av lyckoforskningen.
Allt för ofta mäts det som är lätt att mäta, istället för det som är rätt att mäta. Sedan formas politikern efter det. Men vad kan vara mer rätt att mäta än hur vi mår (välbefinnande) och hur vi trivs med våra liv (livstillfredsställelse)? Dessa två mått kan också tillsammans kallas för lycka.
I den svenska SOM-undersökningen tillfrågas intervjupersonerna hur de har känt sig under de senaste dagarna på en skala från (0) ”Mycket illa till mods” till (10) ”Mycket väl till mods”. Samma undersökning görs i många länder numera. Livstillfredsställelse definierar lyckoforskaren Bengt Brülde som en ”positiv attityd till det egna livet i sin helhet”.
Högre inkomster ökar vår nöjdhet mer än vår lycka. Den effekten påverkas av de dominerande värderingarna i samhället, där vi strävar betydligt mer efter hög inkomst än vad vi borde för vår egen lyckas skull, sett till att inkomst på individnivå i regel inte brukar förklara mer än 2–4 procent av variationen i människors lycka. Däremot spelar det större roll hur vi använder våra pengar. De generellt bästa tipsen är att istället för att köpa på sig mer prylar – använd ett överflöd av pengar till att göra gott för andra, att lönearbeta mindre och till en lagom dos av rätt sorts upplevelser.
I diagrammet ovan ser vi att även för arbetslöshet gäller att det är ett större problem på grund av rådande samhällsvärderingar, än det annars skulle behöva vara för vår lycka.
Långa pendlingstider bör begränsas genom politiska beslut som underlättar för människor att slippa flytta för att få jobb. Effekten är inte jättestor, men för att vara en enskild åtgärd är effekten ändå relativt stor, då mycket av det vi tror är viktigt för lyckan i snitt inte betyder något alls eller till och med är negativt för lyckan.
Till ovanstående diagram finns en rad tänkbara förklaringar. Krisen i början av 90-talet kan ha minskat friheten, medan intåget av mobiler och internet kan ha ökat den igen. Hur som helst är två faktorer som påverkar vår lycka desto mer graden av emotionell stabilitet och hur utåtriktade vi är.
Självrapporterad lycka och livstillfredsställelse har ökat i de flesta länder från 1980-talet och framåt. Dessa subjektiva livskvalitetsökningar har varit mest framträdande i Östeuropa, Ryssland och Sydeuropa, vilka alla är regioner som historiskt sett legat på låga genomsnittsnivåer av livstillfredsställelse. I länder med historiskt sett höga tillfredsställelsenivåer, till exempel USA, Sverige, Norge och Schweiz, har däremot bara små ökningar rapporterats sedan 1980-talet. Vidare har länder som Kina och Indien sett en nedgång i livstillfredsställelse över tid.
I mer individualistiska länder som exempelvis Sverige och USA förväntas människor att vara nöjda och lyckliga i högre utsträckning än i mer kollektivistiska kulturer som till exempel Kina och Japan. I individualistiska länder är det dessutom sannolikt en betydligt större prestigeförlust att uppge att man är missnöjd med hela sitt liv jämfört med att uppge att man känt sig illa till mods eller ledsen under gårdagen.
Intressant? Andra om lyckoforskning, lycka, forskning, glädje, psykologi, hälsa, samhälle