Hoppfull klimatbok

Recension av boken Vår beskärda del, av David Jonstad (Ordfront, 2009). Även publicerat i Grönt.

Vår beskärda del är en hoppfull, ny klimatbok med i huvudsak minnesvärda liknelser, tänkvärda reflektioner och övertygande argumentation från pärm till pärm.

När andra världskriget bröt ut förbjöds privatbilism i Sverige redan nästa dag. Snart följde ransoneringar av olika livsmedel. När USA gick med i kriget ställde deras bilindustri om på några månader och producerade sedan helt andra saker för krigsindustrin istället.

Det fanns ett stort folkligt stöd för dessa åtgärder. Två viktiga skäl var att det var lika för alla och att det fanns en krismedvetenhet.

Klimatkrisen är en ännu större utmaning än något krig varit. Idag anser 72 procent av svenskarna att klimatförändringarna är ett väldigt allvarligt problem, enligt Eurobarometern.

David Jonstad visar i boken Vår beskärda del, hur den helt nödvändiga snabba omställningen idag bäst kan gå till. Många argument är från Storbritannien, som på många områden nått längst i klimatdebatten.

Ny teknik behövs, men utsläppen måste ju främst minska NU och då behövs även minskad konsumtion. Sveriges energimyndighet menar att om bensinförbrukningen ska ner minst 20 procent, så måste vi ransonera.

Undersökningar visar på ett mycket större stöd för koldioxidransonering (individuella utsläppsrätter) än för koldioxidskatt. Ransonering garanterar att alla får sin beskärda del och att utsläppsminskningarna verkligen blir lika stora som beslutat. Även WWF öppnar nu för global ransonering.

Norge och Finland har ganska moderna ransoneringssystem som kan tas i bruk direkt om behov uppstår. Sverige skrotade sitt i början av 00-talet, men kan ändå verkställa ransonering på 100 dagar, enligt Energimyndigheten.

Kapitlet med räknandet på hur vi ska agera fram till år 2030 kan nog upplevas som lite tråkigt. Och alla delar av Jonstads beskrivning av det framtida Sverige känns inte helt trovärdiga, om än underhållande – som att Allianspartiets ordförande Jan Björklund skulle föreslå nolltaxa i kollektivtrafiken i hela landet…

Totalt sett är det ändå en mycket bra och hoppfull bok, som ibland påminner om utmärkta Plan B 4.0 av Lester Brown. Som pricken över i går Jonstad igenom på vilka sätt klimatkampen kan göra oss lyckligare.

Etiketter: Boktips, David Jonstad, Klimat, Ordfront, Ransonering, Recension