Archive for the ‘Uncategorized’ Category

Välbefinnande som politiskt mål?

20 mars 2017

mental-miljo-piller

Idag är det FN:s internationella dag för lycka, som firas med lanseringen av deras nya rapport om lycka och lyckoforskning.

Söker du något att lyssna på rekommenderas lyckopodden På tal om lycka, om hur vi kan bli lyckligare genom att använda lyckoforskningens resultat i vardagen. Nyligen inbjöds jag att debattera där om varför jag inte tror det är en bra idé att starta ”Lyckopartiet” i Sverige.

Miljöpartiet har alltid haft livskvalitet som en central del av vår politik, men uppenbarligen måste vi bli ännu bättre på det för att inte provocera fram ett särskilt lyckoparti. En fråga väl värd att fundera på utifrån det är hur vi ser på idén om lycka i bemärkelsen välbefinnande eller välmående som det övergripande målet för politiken, eller som ett av flera mål?

Argument för ett övergripande mål
Om vi inte vet vart vi ska, är det lätt att gå vilse. Som det är nu har vi många viktiga principer och idéer som vi försöker följa. Tyvärr saknar vår ideologiska kompass ett uttalat övergripande mål, vilket gör det onödigt svårt att göra prioriteringar som är konsekventa och framstår som de mest rimliga ur ett helhetsperspektiv.

Politik handlar om prioriteringar och vi tvingas ständigt ställa olika grupper och frågor mot varandra – kanske tydligast när budgetar ska förhandlas. Samhället har begränsade resurser och vi som enskilt parti har ett begränsat inflytande. Därför är det minst lika viktigt vad vi prioriterar, som vad vi tycker i olika frågor.

Övergripande mål kan även bidra till en bättre förståelse för vad den gröna ideologins olika idéer har gemensamt och hur allt hänger ihop. Dessutom kan en ledstjärna göra att vårt parti även för den breda allmänheten förknippas med något mer än bara miljö.

Solidaritet som mål?
Miljöpartiets tre solidariteter:
– solidaritet med djur, natur och det ekologiska systemet
– solidaritet med kommande generationer
– solidaritet med världens alla människor
Att vara en röst för alla som påverkas av våra politiska beslut, utan att själva kunna påverka – att bredda solidariteten i tid, rum och art är förstås väldigt viktigt och unikt.

Historien visar dock att ambitioner om solidaritet absolut inte är någon garanti för att människor ska må bra. För det behövs mer än så. Solidaritet är ett medel, inte ett mål. Det gäller också de andra centrala idéerna i grön ideologi som de gröna partierna globalt i stort är överens om.

Välbefinnande som mål?
Varför skulle då just välbefinnande vara ett lämpligt mål och ledstjärna för den gröna ideologin och politiken? Jo, i grunden är det ju faktiskt just välbefinnande vi vill uppnå med alla våra olika idéer och strävanden.

Det kan tyckas som en självklarhet att politiken ska sträva efter ökat välbefinnande. Hur många är egentligen emot välbefinnande? För att travestera ett citat från filmen Monopol:
– Vi har helt enkelt frågat folk:
Vill ni må bra? Ja.
Vill ni må dåligt? Nej.

Ett steg på den här vägen är att regeringen nu lanserar nya välfärdsmått för att mäta ekologins och ekonomins långsiktiga hållbarhet och människors livskvalitet.

Det enklaste sättet att öka välbefinnandet är att se till att alla har sina grundbehov tillfredsställda. Till ”alla” räknar vi i enlighet med de tre solidariteterna även kommande generationer, människor i andra länder och djuren. Långsiktigt är den bästa metoden för att trygga grundbehoven att sluta förstöra miljön.

Pengar utöver grundbehoven har vad nationalekonomer kallar en avtagande marginalnytta, dvs det blir allt svårare att ”köpa lycka” ju rikare en blir. Dock inte omöjligt, som jag skrivit om här.

Intresset för lyckoforskning i politiken har exploderat det senaste årtiondet. Världens länder enades i FN 2011 om att lyfta lyckan politiskt. I Bhutan är lycka det högsta målet och kungen där har utifrån lyckoforskningens rön till betydande del infört demokrati, delvis mot folkets vilja! I Sverige har en stor del av riksdagsgruppen i MP motionerat om lycka som politiskt mål.

Lycka mätt som nöjdhet med livet har knappt ändrats alls i Sverige sedan mätserien började på 70-talet. Detta trots att vi stjäl så mycket av kommande generationer och har större kunskaper än någonsin. Det är ett stort misslyckande för politiken som vi måste ta tag i bättre.

Fokus på välbefinnande är positivt, hoppingivande och därför ett perfekt komplement till det dystra miljöbudskap som är oundvikligt. Det finns gott om forskning som visar att mycket av miljöanpassningen faktiskt kan vara bra för välbefinnandet även på kort sikt.

Om du vill läsa mer om forskningen kring vägar till välbefinnande, så har jag skrivit en fyllig sammanfattning här.

Grön ideologi – världens gröna partier är i stort överens

10 mars 2017

Jorden

Om tre veckor kommer jag delta när världens gröna partier samlas i Liverpool för Global Greens kongress. Trots att det här bara är fjärde gången någonsin som globala gröna har kongress, så är gröna partier till stor del överens, vilket röda och blåa partier inte är på samma sätt.

Ett exempel på samstämmigheten är att de 800 gröna från 72 länder som närvarade vid de gröna partiernas första världskongress år 2001, enades i konsensus om ett omfattande politiskt program kallat Global Greens Charter. Dess grundläggande principer är:
* Ekologisk visdom
* Social rättvisa
* Deltagardemokrati
* Icke-våld
* Hållbarhet
* Respekt för mångfald

Global Greens Charters grundläggande principer liknar Earth Charters, som klubbades året innan, år 2000. Earth Charter var resultatet av den kanske mest omfattande globala processen någonsin inför en internationell deklaration, där många var med och påverkade under sex år. Idag är det mer än 2500 organisationer som formellt stödjer Earth Charter, bland annat en rad städer och drygt 250 universitet.

Earth Charters grundprinciper:
* Respektera och värna livets mångfald
* Ekologisk integritet
* Social och ekonomisk rättvisa
* Demokrati, icke-våld och fred

I sista kapitlet i antologin Behövs det en grön ideologi? har Per Gahrton jämfört de flesta av världens gröna partiers åsikter och noterar att de vanligaste värderingarna i tur och ordning verkar vara:
1. Hållbarhet/kretsloppsekonomi
2. Könsjämställdhet/feminism
3. Icke-våld
4. Ekologisk vishet
5. Social rättvisa
6. Deltagande/gräsrotsdemokrati
7. Internationellt samarbete
8. Global solidaritet
9. Livskvalitet, inte kvantitet
10. Mänskliga rättigheter/frihet
11. Biologisk mångfald
12. Kulturell mångfald
13. Rättvis handel
14. Självtillit

Samtliga dessa gröna principer är troligen godtagbara för nästan alla gröna. Andra saker som förenar i den gröna ideologin är till exempel långsiktighet, djurskydd och helhetsperspektiv.

Ett exempel på enigheten är att inget grönt parti kräver mer privatisering av offentlig service i allmänhet. Givetvis sker kompromissande, till exempel i frågan om icke-våld, men i teorin verkar de allra flesta gröna överens i stort.

Det verkar också finnas ett samband där gröna partier med mindre reell makt får mer tid till idéutveckling och att påverkas av varandra, vilket ger radikalare åsikter. Den främsta syndabocken som gröna partier pekar ut är tillväxtjakten/materialismen.

Sammantaget framstår den gröna globala rörelsen som den mest enhetliga större politiska kraften ideologiskt sett och vi fortsätter utvecklas tillsammans. Det bådar gott inför framtiden.

Fördjupningstips:
Partiprogrammet och gamla partiprogram.
* Antologin Tänk grönt med studiecirkelmaterial.
* Henrik Hallgrens bok Det gröna skiftet – från industrialism till ekologism. En gedigen sammanfattning av grön ideologi som baseras på mer än 100 gröna böcker.

 

Klarar vi klimatmålen utan kortare arbetstid?

15 december 2016

Under 1900-talet förverkligades mångas drömmar om mer fri tid och mindre lönearbete. Vi fick lagstadgad semester, arbetstidsförkortningar och sänkt pensionsålder, samtidigt som medellivslängden ökade med cirka tre månader per år.

Nu när vi är mycket rikare än då, anser riksdagen att vi inte har råd att korta arbetstiden längre.

Utifrån att vi kan producera mer på kortare tid, så valdes fram till 1970-talet både mer konsumtion och kortare arbetstid. Sedan dess har politiken ensidigt valt överkonsumtion. I dag lever vi svenskar i snitt som om vi hade fyra jordklot att hämta resurser ifrån. Hemmen blir överfulla av prylar, men vi hinner inte använda så mycket.

Högre löner ger högre miljöpåverkan. Rekyleffekten visar att när vi sparar pengar på miljöåtgärder, så får vi mer pengar att lägga på överkonsumtion som fler flygresor. Att välja kortare arbetstid istället för högre lön är därför av stor vikt för att klara klimatmålen – se till exempel Naturvårdsverkets rapport Klimatomställningen och det goda livet.

Eftersom det bland riksdagspartierna bara är Miljöpartiet och Vänsterpartiet som gått till val på kortare arbetstid (friår vill bara MP ha), så står hoppet i närtid till fler kommunala initiativ, trots fackligt motstånd.

Allt fler kommunanställda kan nu välja hur mycket de vill jobba och även när på dygnet de vill jobba. Vissa får också testa på sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, vilket i många ansedda tidningar utomlands har förvrängts till att Sverige infört sex timmars arbetsdag!

Kvinnodominerade yrken i offentlig sektor måste få rätt till kortare arbetstid, likt många genom avtal redan fått i mansdominerade yrken i privat sektor. Helheten måste utformas så att låginkomsttagare inte missgynnas, till exempel genom höjt grundavdrag. För att väga upp minskade skatteintäkter behövs nya skattebaser som både ger intäkter och minskar problem samtidigt, inte minst gäller det miljöskatter.

Genom att dela på delbara jobb kan stressen minska både för de som får jobb och för de som går ner i arbetstid.

Vi har stöd. Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet 2014 visar att det är lika många positiva som negativa till att införa sex timmars arbetsdag för alla förvärvsarbetande. FSI/Kairos future 2014 visar att det konstant sedan 1990-talet är en klar majoritet av de heltidsarbetande som hellre vill ha kortare arbetstid än högre lön. Tyvärr vågar många inte avvika från heltidsnormen om inte fler på deras arbetsplats gör det.

Slit inte ut människor och miljö. Framtidsvisionen måste vara mer än frånvaro av elände. Vi behöver även lockande framtidsbilder om högre livskvalitet och mer tid att leva.

Här kan ni se mig prata om de här frågorna, från 19 minuter in:

Ta inte livet för givet

04 september 2016

Det är ren tur att du kan läsa det här.

Industrin valde klor som bärare av värme och kyla för freoner till kylskåp m.m. De kunde lika gärna valt brom. Det man inte visste då var att brom skulle medfört 50-100 gånger mer frätande på ozonlagret än klor gjorde. Då hade det varit mycket svårt att hantera det hotet mot livet på jorden i tid.

Nu hann vi räddas i elfte timmen av Montrealprotokollet 1987 och dess efterföljare. Vilket som en ren bonus ser ut att dessutom ha varit den mest effektiva klimatåtgärden hittills.

Klimatkrisen har nu gått så långt att vi kommer behöva tur i framtiden också. Men vi kan väl i alla fall försöka undvika rysk roulette i onödan?

Tryggheten vi får genom hemförsäkringar, pensionssparande, bilbälten, m.m. behöver kompletteras med den ökade trygghet som större miljöåtgärder skulle ge.

Vill du veta mer? Klicka här för text och här för ljud.

Ikigai

29 juli 2016

Ikigai är ett användbart japanskt ord för när du samtidigt lyckas ägna livet åt något:
* som du är bra på
* som du vill göra
* som världen behöver
* som du kan klara din försörjning med

Hur kan du uppnå ikigai? Några av mina centrala tips finns här.

Löfven, Lövin och Fridolin

09 maj 2016

En höstdag 2008 ringde jag vår då nya medlem Isabella Lövin för att berätta att vi i Miljöpartiets riksvalberedning tänkte föreslå henne till den valbara andra platsen på vår valsedel till EU-parlamentet. Det har vi verkligen inte behövt ångra – tvärtom skördade Isabella enorma framgångar för mer hållbar fiskeripolitik som väckte förundran och beundran världen över. Se Isabellas inspirerande berättelse om det arbetet här.

I helgen – antar jag – har ett liknande samtal ägt rum med ett nytt stort steg för Isabella – att bli föreslagen som språkrör för Sveriges viktigaste parti Miljöpartiet de gröna. Grattis!

Det verkar nu som att valberedningens förslag också blir kongressens. Jag är övertygad om att Isabella och Gustav kommer göra ett utmärkt jobb i den svåra situation det är att vara ett mindre parti i en minoritetsregering i en riksdag där få tar konsekvenserna av att miljön är grunden för allt annat.

Egentligen är ju några veckor alldeles för kort tid för att fullt ut processa ett språkrörsval, även om många engagerat sig i frågan väldigt mycket nu. Riksvalberedningens 32 personer har dock tillgång till en hel del central information som vi andra inte har – till exempel att kunna bedöma vilka som har störst stöd i partiet. Jag konstaterar att de lagt ett förslag som sammanfaller med vad MP-väljarna anser i den här undersökningen som publicerades några timmar innan valberedningens förslag blev offentligt.

Det är ett styrkebesked för Miljöpartiet att vi har så många kompetenta personer som funnits med i spekulationerna. Framöver hoppas jag emellertid att miljöpartisters offentliga debatt i personval kommer handla mer om vem som är allra bäst för uppdraget, än om fokus på olika brister.

Så jag hoppas att detta språkrörsval kan kombineras med att Åsa Romson blir kvar som klimat- och miljöminister, vilket även borde ligga i Löfvens intresse. Oavsett hur det går med miljöministerposten vill jag rikta ett stort tack till Åsa Romson för hennes språkrörstid.

Miljöpartiet är inte bara ett regeringsparti – vi är också det parti som är med och styr i flest av Sveriges landsting och regioner. Även kommunalt är vi med i fler styren än Moderaterna. Så nu ser jag fram emot att äntligen få fokusera på vårt dagliga jobb med att lyfta miljöfrågorna igen.

Yes! Därför köper vi det vi inte behöver

21 mars 2016

Min recension av Katarina Bjärvalls bok Yes! Därför köper vi det vi inte behöver:

Tidigare publicerad i Grönt nr 1 /2016.

Varför skuldsätter vi oss och förstör miljön med fler onödiga prylar, när vi efter en snabb dopaminkick inte blir ett dugg lyckligare? Dessutom prylar som gjorts mindre hållbara för att vi ska köpa nytt oftare. Katarina Bjärvall menar i sin aktuella reportagebok om konsumtionssamhället att vi ännu inte förmår tänka tillräckligt långt i tid och rum – en brist på Miljöpartiets tre solidariteter alltså. 

Däremot lär sig våra hjärnor med tiden att inte köpa bara för att reklamen säger att du inte duger som du är, på samma sätt som vi lärt oss att inte börja slåss när vi blir arga. Men marknadsförarna ligger steget före genom allt mer neuromarketing som manipulerar vårt omedvetna. Inget nytt, men kan göras mer träffsäkert idag. Noga utvalda dofter och musik i butiker ska få oss att köpa mer. Tv-serier marineras med produktplaceringar i smyg.

Följ oss på reklamfinansierade sociala medier, uppmanar ”neutrala” public service. Sverige är ett av världens mest reklamtäta länder. Konsumismen genomsyrar vårt tillväxtberoende samhälle – hela vårt sätt att leva och tänka. Vi vill gärna tro att vi är så självständigt tänkande, men det är vi inte. 

Bjärvall för en rad samtal med högkonsumerande personer om varför de lever som de gör. Deras svar bär i alla fall spår av den konsumtionskritiska megatrend som svept över Sverige de senaste tio åren, och som nu även börjar påverka vårt handlande.

Hur det fortsätter beror på hur väl vi lyckas stå emot försöken att manipulera våra hjärnor. Medvetenhet är en bra början.

Därför Amanda Lind som ny MP-partisekreterare

24 februari 2016

Aftonbladet avslöjar Amanda
Kvällstidningar gillar ju att vara först med nyheter, men det här är givetvis inte avgjort än. Det är medlemmarna som avgör, inte media. Hur som helst, eftersom jag är ledamot i partistyrelsens arbetsutskott, har varit med och valberett partisekreterare förr och inte minst jobbat nära med Amanda Lind från och till sedan 2001 i olika roller, så tror jag mig ha god grund för bedömningen att Amanda vore ett mycket lämpligt val som partisekreterare i år.

Amanda är en samlande kraft som har mycket brett förtroende bland dem som känner till henne. Både inom och utom partiet. 22 procent personkryss fick hon i senaste valet. Hon är språkrör och kommunalråd i Härnösand – den kommun i Sverige där högst andel av befolkningen är medlemmar i Miljöpartiet.

Amanda vill hela tiden utveckla sig och partiet vidare. Hon är leg. psykolog, bra på att ”se” människor och anpassa sig till olika situationer. Hon är tydlig, diplomatisk, ödmjuk och bra på att lyssna in. Samtidigt har hon inga problem att sätta ner foten när det behövs. Hon förhandlade för MP både lokalt och i landstinget 2014 och har även stort intresse för rikspolitiken.

Miljöpartiet är relativt bra på mångfald bland sina förtroendevalda och jobbar hårt för att bli ännu bättre på det. Partisekreteraren har dock bara varit en kvinna i fyra år av hela Miljöpartiets historia. Lägg därtill att vi har svårare i Norrland – endast en av Miljöpartiets 25 riksdagsledamöter är vald i norra halvan av Sverige. Då är det inte helt fel om riksorganisationen i Stockholm skulle förstärkas med en kvinna som partisekreterare med perspektiv från norr och andra delar av Miljöpartiet än riksorganisationen.

Aftonbladets artikel om Amanda Lind finns här.

Många lyckliga i Biskopsgården

20 mars 2015

Nya mord vid mitt gamla hem i Biskopsgården i Göteborg. Det rapporteras att många är rädda för att gå ut efter mörkrets inbrott. Det var bilden i media under min tid där också, även om det finns mer grund för den nu. Men min erfarenhet från området säger att de som inte bor där är mycket mer rädda för området än de som bor där.

Det är inte så konstigt när segregerade göteborgare kanske inte ens känner någon i Biskopsgården – en stadsdel med fler invånare än hela min nuvarande hemkommun Härnösand. Stadsdelen förknippas då mest med mord, rån och misshandel – något jag själv aldrig mötte med egna ögon under mina cirka sju år i stadsdelen. En tid då jag likt många andra varken undvek platser eller tider ute.

Som politiker i stadsdelsnämnden var jag medveten om att Biskopsgårdens rykte var oförtjänt – statistiken visade tydligt att många andra delar av stan var farligare. Ju fler som rör sig ute, desto tryggare blir det ju dessutom. Det är större risk att skadas i trafiken.

Det är förståeligt om många utifrån mediabilden ser stadsdelar som Biskopsgården som de farligaste platserna i Sverige. Det negativa vägs ju inte heller upp av positiva nyheter. Men det är fortfarande lång kö till lägenheterna i Biskopsgården och det sker fler våldsbrott i centrum än i stadsdelarna med sämst rykte.

Det sägs att vi människor är så känslostyrda att vi mest är förnuftsstyrda när förnuftet bara råkar sammanfalla med våra känslor. Men jag hoppas att jag med detta inlägg ändå förmått nyansera bilden lite. Just nu är det förstås mycket rädsla, men rädslan får inte segra. Även Biskopsgården är en del av Sverige där människor skrattar, älskar och trivs med sina liv.

Stoppa nedskärningarna av biståndet

09 februari 2015

Här är en viktig motion jag står bakom till Miljöpartiet de grönas kongress i Örebro, 14-16 juni 2015. Lokalavdelningar i Miljöpartiet som vill stödja kongressmotionen nedan kan skicka in stöd fram till 28/2.

Stoppa nedskärningarna av biståndet

Miljöpartiet de gröna har alltid ansett att Sverige ska ha ett generöst bistånd med god kvalitet. Styrning och uppföljning måste vara tydlig. Jakten på kortsiktiga och mätbara resultat får inte överskugga långsiktighet. Höga krav ska ställas på alla aktörer och gälla lika oavsett sektor – dubbla måttstockar får inte tillämpas. Mänskliga rättigheter, fattiga människors behov och hållbarhet ska vara givna ledstjärnor för biståndspolitiken och inriktningen för Sida och Utrikesdepartementets alla verksamhetsområden.

I valmanifestet 2014 lovade vi att verka för “att återställa målet om att en procent av BNI ska avsättas till bistånd”. Men vad ska räknas som bistånd?

I opposition har vi ifrågasatt den borgerliga regeringens tolkning av de internationellt överenskomna OECD/DAC-reglerna för vad som kan kallas bistånd. Enligt OECD/DACs praxis är det möjligt att räkna en viss del av flyktingmottagandet som bistånd. Att avräkna så mycket som Sverige gör innebär dock att Migrationsverket blir Sveriges i särklass största mottagare av svenskt bistånd och att biståndet betalar cirka 90 procent av vårt flyktingmottagande.

OECD-länderna gör olika uttolkningar av regelverket och Sverige tillhör de länder som gör störst avräkningar enligt OECD. Några räknar bara dem som fått flyktingstatus, andra räknar bara dem som söker asyl. Sverige räknar båda och räknar fram kostnader enligt en schablon. Tyvärr fortsätter nu vår rödgröna regering på den inslagna vägen vi förra mandatperioden kritiserade.

I den rödgröna budgeten för 2015 skulle hela 21 procent eller 8,4 miljarder kronor tas från biståndsbudgeten för att finansiera svenska migrationskostnader. Det är nästan en fördubbling jämfört med året innan. Prognosen för 2016 pekar på ytterligare avsevärd ökning av migrationskostnaderna. Om regeringen inte ändrar politik riskerar även dessa kostnader att tas från biståndet.

Självklart ska vi fortsätta verka för att det ska bli lättare att få asyl i Sverige, men varför ska just världens fattiga betala de initiala kostnaderna? Dessa utsatta grupper måste sluta ställas emot varandra.

Ett bra bistånd kännetecknas av långsiktighet och förutsägbarhet. Miljontals människor drabbas nu när Sverige drar ner biståndet med 8,4 miljarder kronor. Risken är också att andra länder följer efter Sveriges exempel. Därför måste vi visa att Sverige som ett rikt land har råd med både en human flyktingpolitik och att klara biståndsmålet på 1 procent av BNI utan urholkning via avräkningar.

Vi yrkar på att Miljöpartiet kraftfullt ska verka för
att inga migrationskostnader ska finansieras genom biståndsbudgeten
att minst en procent av Sveriges BNI, utan avräkningar, avsätts till bistånd
att avräkningar från biståndsbudgeten ska börja minska snarast och nå noll senast år 2018

Pernilla Stålhammar
Göran Hådén
Valter Mutt
Annika Lillemets
Tomas Frejarö


%d bloggare gillar detta: